Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Gudar, men gar till valan, för att med seid
förgöra sina fiender, ve, ve!
Ulf.
Qvinna, vakta din tunga.
Huld.
Gå! Med dig vill jag intet hafva att skaffa.
ULF (närmar sig henne hotande).
Du skall! För guld eller ditt eget lif.
HUIJ) (med förkrossande höghet).
Valan skall blott, hvad högre magter bjuda.
Vanmägtigt är ditt guld, vanmägtig är du sjelf,
vanmägtigt allt, du hittills litat pä, ty du har
gått orätt väg, du dåre.
ULF (lians blick häftar stelt vid
Hulds, tills hon vänder sig
frän honom, dä andas han
djupt, som om han befriats
från en tryckande mara,
skrattar högt, men ihåligt,
och säger):
Vanmägtig är du, men blyges att erkänna
det. Jag föraktar din kunskap. Farväl.
Huld.
Du förakta, som förlamas af min blick! Gä,
var rik och mägtig, var allt hvad anses ypperst
bland Askurs barn, du blir dock ett eländigt kryp,
då Thorolf varder starkare än du.
ULF.
Nu har du sagt mig, hvad jag förut visste.
Förspild möda var min vandring hit. (Aflägsnar sig.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
