Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inför afgrundsfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som också förekom i ganska stor myckenhet. Allt lyckades oss
nästan öfver förväntan och i skymningen, då vi voro färdiga
och visste hur vi hade det, sträfvade vi oss fram till ett litet
enstaka torp, som ligger däruppe i en uthuggning.
Vi skulle hvila där ett par timmar och värma oss, innan
skjutandet skulle begynna.
*
Här i detta torp var det pröfningen kom öfver såväl mig
som de andra.
När vi kommo dit, hade mannen och hustrun nyss gått bort
med en säck säd till kvarnen, hvilken ligger på en dryg half
mils afstånd nedanför backsluttningarne.
Endast fyra stycken barn lågo i sängen och kastade sig
och lekte med hvarandra såsom en skock kattungar, och en stor
och dråplig stockeld brann och flammade i den stora
vinkelspisen samt lyste upp stugan och sken på en hög potatis, hvilken
var inlagd på golfvet till torkning för att icke ruttna under
vintern i potatisgrafven.
Tillflykten var mycket treflig och mycket inbjudande för
trötta jägare.
Också slogo vi oss med stort välbehag ner i stugan.
Kamrern satte sig på soffan vid sidan af fönstret, Johansson vrok
sig ner vid spismuren och jag själf tog säte och stämma uti en
stol i närheten af potatishögen på golfvet.
Så sutto vi och kysste våra jaktflaskor samt pratade
historier och ljögo för hvarandra på jägarmanér.
Särdeles var kamrern alldeles förbanskad med sitt ljugande.
Och jag gaf honom, förstås, inte mycket efter, min syndare.
Men nu är det slut med den saken. Ty om jag inte blef helt
och hållet omvänd af det, som nu hände och som jag strax ska’
berätta, så hade det åtminstone så pass inverkan på mig, att
jag aldrig hädanefter, såvidt i min makt står, ska’ låta något
ljugande komma mig till last.
Midt under det vi alltså sutto där i allsköns trefnad och
lugn, ty barnen hade omsider somnat i sängen, brakade fönstret
sönder och in genom detsamma flög ett vidunder, som liknade en
stor svart bock.
Kreaturet susade in såsom en rem med den benställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0096.html
