Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför afgrundsfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en prima kapplöpningshäst använder, då han tar ett svårt
hinder. Men hufvudet höll det bakåtlutadt, så att de alnslånga
svarta hornen lågo utefter ryggen på’n!
Sådant kom vilddjuret in, under det glasskifvor yrade
såsom ett hagelväder rundt om öronen på oss.
Detta ögonblick var det högtidligaste i mitt lif och det skall
aldrig gå ur mitt minne eller sinne.
I första förskräckelsen tänkte vi nog på ingenting. Men
när vi efter ett par sekunder fingo se det svarta djuret stå midt
på golfvet och med vidöppna ögon glo än på den ene än på den
andre af oss, insågo vi genast, att det var den gamle pocker,
som i ett vilddjurs skepnad kommit i och för vårt snara
anammande. Och vi kunde väl inte tro annat.
— Välsignade skam, flämtade jag, låt dig nöja med kamrern
och med Johansson. De äro mera mogna än jag, som är gift
och har sex barn i äktenskapet. Kamrern djäklas alltid vid
ränteuträkningar samt lämnar handlingar till indrifning och kväljer
folk. Han är din man. Och Johansson nyper hustru sin och
kösser sin svägerska. Tag dem, tag dem och låt mig gå i fred!
ropade jag ur djupet i min själ och gjorde bättring.
Men när jag höll upp för att draga andan, fick jag höra,
hur kamrern och Johansson gräto och tiggde och skällde ut mig
under påstående, att jag vore den störste rackare i hela landet.
— Ta’n, ta’n, så får du en fet stek. Han gör inte annat
än drifver skoj med folk och lurar sin nästa. Ta’n, ta’n! Han
passar bra till muntrationsråd i helseket! lät kamrern.
Och Johansson instämde och sökte ställa sig in genom att
kalla den svarte behornade skam »högvälborne herr baron och
vasariddare» samt »högvördige herr ärkebiskop och ordensledamot»
med mera dylikt, hvilket syntes lugna och stilla afgrundsfursten.
Men åtminstone min räddhåga och bättring fortforo, så att
jag tiggde och bad och framlade de andras synder i så
förfärande dager jag kunde. På samma sätt gjorde de samt sökte
bevisa, att de voro änglar mot mig.
— Och det säger jag, — skrek Johansson vid ett tillfälle,
— att hela trakten undrar öfver, hvarför inte ers excellens och
serafimerriddare för länge sen’ har tagit honom! Det var,
förstås, mig Johansson menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
