Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förståss. Men kloka barn bli aldrig gamla, det vet en ju! suckade
Kajsa i Hult.
När se’n gästabudsfolket skulle äta sin aftonvard och hade
annat att göra än titta efter de små, buro A’gust och Hanna ut
alla gubbarnes hattar och käppar och roade sig med att låta
dem glida utför vattenfallet, som fräste och dånade ett stenkast
ifrån Sven Isakssons bostad.
Hi, hvad de grinade, när hattar och käppar skuttade upp
och ner i skummet och bränningen, och inte mindre roligt hade
gummorna, när de senare på aftonen fingo skåda sina herrar och
män ligga på magarne och söja efter sina don vid åns krokar i
maden där nedanför.
— Dä’ kommer nok att slå in: den pojken tar vår Herre
snart, dä’ ä’ inte möjligt annat, så utstoderader, som han
allaredan är! mente gummorna, nu ytterligare styrkta i denna sin tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>