Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUNO LILJEFORS
27
Detta icke så att förstå, som skulle hans uppfattning
och framställningssätt gå på sidan om och vara oberörda
af de samtida rörelserna inom den europeiska konsten. I
det stora hela kan man säga att hans egen
utvecklingsgång ganska troget afspeglar det konstskedes, under hvilket
han värkat. Impressionismen, det lyriska
stämningsmåleriet, den dekorativa stiliseringen hafva alla satt märken i
hans konst. Men med dessa utifrån hämtade
förutsättningar, med sin konstnärsvilja inriktad på ett visst allmänt
syfte, går han sedan direkt till naturen och tolkar den med
en improvisatorisk friskhet och obundenhet.
Denna frihet från manér är i regel en styrka, men
kan någon gång yttra sig som en svaghet. Den kan
medföra en slitning mellan anläggning och utförande eller
mellan olika partier på en och samma duk. I hans för
öfrigt mästerliga »Hafsörnar» finner jag icke i utförandet
den lidelsefulla fart, som den grandiosa kompositionen
kräfver; på andra af hans taflor bryta sig hans djur ut
ur landskapsramen, äro icke sedda i samband med denna,
utan med zoologisk närsynthet. Men å andra sidan,
med hvilken ungdomlig naivitet och oräddhet tolkar han
icke, fri från fördomar och förutfattade meningar,
natursynen, sådan den trädt honom till möte, hur glömmer
han icke sig själf och sin förvärfvade kunskap inför den
nya uppgiften och brottas med den så att säga bröst
mot bröst, utan vapen och utan konstgrepp! Det finns i
hans teknik liksom i hans uppfattning något af det
primitivas makt att öfvertyga och att tjusa.
Detta hindrar icke att han åstadkommit ting af
en utsökt och konstnärligt förfinad värkan. Hans bärguf
på utställningen 1901 var ett koloristiskt mästerstycke i
sin mäktigt stämda harmoni af blått och brunt, och
förgrunderna på hans andtaflor å samma utställning gåfvo
prof på en lika utsökt som originell koloristisk fantasi.
Och med hvilken storslagen monumentalitet han kan genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
