Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derrättelsen ankom till Lund om den misslyckade
och löjliga revolutionen i Stockholm, samlades
studenterna och ropade ett skallande leve för
konungen. Årsdagen av franska revolutionen 1848
tillställdes en revolutionssexa, som var tämligen
besökt. En av tillställarna föreslog en skål för
friheten, som naturligtvis dracks med entusiasm, och
strax därefter föreslog någon en skål för konungen
och konungamakten såsom frihetens palladiuin.
Den ene av de två eller tre radikaler, som fanns i
sällskapet, skrek på marseljäsen, men i stället bröt
som en väldig ström ur allas bröst Strandbergs
härliga hymn till konung Oscar. — På Athenseum
hållas ej de s. k. skandalbladen”.
Så låter det från Lund på 1800-talets mitt. Sedan
dess ha ju förhållandena ändrats åtskilligt; men
ännu för tjugofem år sedan väckte det allmän och
häftig indignation, då en student vid Tegnérsfesten,
sedan ordet förklarats fritt, med anledning av
Strindbergs frikännande föreslog ett leve för ”den
fria tankens seger”. Och när studentkåren 1889,
efter en tämligen hetsig debatt i
deputeradekammaren, beslutat högtidlighålla hundraårsminnet av
franska revolutionen, avslutade kårens ordförande
sin oration med en i kommandoton framsagd bön
till gud, att han måtte beskydda och bevara vårt
fädernesland. I våra dagar skulle väl sådant
näppeligen anses opportunt.
Så vitt jag kan se, är alltså Lundaradikalismen
en ungdom, som nyss lämnat ton-åren bakom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
