Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag får därför — och jag har även andra skäl
härtill — be Er uppfatta mitt föredrag som handlade
det icke om gammal och ny radikalism, utan om
olika riktningar inom radikalismen; ty vad jag
åsyftar med mitt föredrag är i grunden endast att
dra upp en gränslinje, som skiljer det livsdugliga
inom radikalismen från det utlevade, likgiltigt om
detta livsdugliga är gammalt eller nytt.
Det finns ett område, där vi radikaler äro mycket
illa anskrivna och som jag därför skall beröra
först: det gäller vårt förhållande till patriotismen.
Gång på gång hedrar man oss med benämningen
fosterlandsförrädare och söker bevisa, att verklig
patriotism är oförenlig med radikalism och en
svuren fiende till allt vad socialism heter. Nu är det
sant, att vi radikaler ingalunda äro blinda för de
kulturella vanskligheter och faror, som
mänsklighetens splittring i raser och nationer innebär; men
detta är ingenting som särskilt utmärker vår tids
radikalism: redan Dante i sin skrift om Monarkien
utbrister suckande: ”0 mänsklighet, av huru många
stormar och förluster, av huru många skeppsbrott
måste du icke hemsökas, då du har blivit ett
månghövdat vidunder, vars strävan splittras i stridiga
riktningar!” Inte heller kunna vi bortse från det
faktum, att de som högljuddast föra
fosterländskhetens talan, i många fall äro föraktliga
lycksökare utan andra ideal än profit och karriär, och
även där de patriotiska känslorna äro allvarligt
menade, ha de allt för ofta spirat upp ur en osund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
