Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na komma till sin rätt, och icke, som så ofta nu
blir fallet, av yttre omständigheter förkvävas eller
hindras i sin växt. Vi äro ju alla ense om att
fördöma den teologiska predestinationsläran, enligt
vilken somliga människor av begynnelsen äro
bestämda för den eviga saligheten, andra för den
eviga fördömelsen; vi finna denna lära oförenlig
med de enklaste krav på rättvisa och förnuft. Men
vi glömma vanligen, att hela vårt modärna
samhälle slavar under en social predestinationslära,
lika orimlig som den teologiska, efter som den utan
hänsyn till förskyllan eller värdighet tillförsäkrar
ett fåtal alla livets njutningar och samtidigt dömer
det stora flertalet till ett liv i armod och försakelse.
Mot denna sociala predestination är det som den
sociala radikalismen, även kallad socialism,
riktar själva huvudstöten av sin aktion, som för
övrigt ingalunda gäller samhället som sådant, utan
blott vissa sidor av den bestående
samhällsordningen. Man .tror ofta, i synnerhet när man är
ung, att socialismen eftersträvar ett de jämnstrukna
medelmåttornas Schlaraffenland, där det hat, som
inskränktheten i regeln hyser mot begåvningen,
skall vara satt i system, och har man till på köpet
läst en smula Nietzsche, tycker man sig för all
evighet vara färdig med socialismen. Men även en
intelligensaristokrat, som till alla delar instämmer
i Nietzsches paradoxa yttrande att ett folk är den
omväg, naturen måste gå för att frambringa en
stor man — även en sådan genidyrkare kan mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
