Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamle, gode ärlige Pan
gör åter sin färd kring landen.
Ännu representativare för åttiotalsradikalismens
ställning till könsfrågan är måhända ett uttalande
av Arne Garborg, den bekante norske diktaren, som
på sjuttiotalet var teolog, på åttiotalet radikal
fritänkare för att på nittiotalet åter hamna i
religionens moderssköte. I en tidningsartikel från
mitten av åttiotalet skriver Garborg följande:
Ӏra vare dem som predika dygd, ty de mena
det väl och liten nytta göra de kanske också. Men
nu har det varit förkunnat i två tusen år: du skall
icke vara osedlig. Och förkunnandet har varit
stött på allsköns goda skäl: bål och brand och
prygel och tortyr och tukthus och skam och vanära
och hälvetets eviga pina och ändå en del till.
Människorna kunna detta nu; men osedliga äro de lika
fullt.
Och samhället anser det vara av stor vikt, att
det icke röres för mycket i denna styggelse, ty vi
veta vad vi ha, men icke vad vi kunna få. Och
vad vi ha det är den sköna och härliga sak, som
kallas monogami.
Monogami med undantag förstås. Monogami
med frillor och kvinnfolk, monogami med
onämnbara laster och ett fördärv så djupt och infamt, att
det icke går an för människobarnen att veta om det.
Men vi ha faktiskt monogami: om man bara tiger
med resten, kan hyggligt folk få leva i fred, och
samhället kan två sina händer.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
