Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvantskap med indiskt tänkande. Redan den
strängt ortodoxe Thomas a Kempis ber med rörande
naivitet till sin gud: ”låt det inte vara Moses eller
profeterna, som tala till mig, utan tala du själv; . .
. . vad de säga, är visserligen vackert, men det
värmer icke hjärtat”; Jacob Böhme bortförklarar hela
skapelsehistorien symboliskt och allegoriskt, och
när det ej går längre på det sättet, utbrister han helt
lugnt: ”här ligger täckelset över Moses’ ögon”;
och den obekante författaren till ”Theologia
deutsch” bekämpar den kristna helvetes- och
belö-ningsteorien i ett särskilt kapitel, som bär den
märkliga överskriften: ”huru de fullkomliga
människorna ha förlorat fruktan för helvetet och längtan till
himmelriket”. Härifrån är det endast ett steg till
Göthe, som såg moralens grundval i den vördnad
för sig själv, som människan bär i djupet av sitt
hjärta — och djupare kan man ej komma; högre
icke heller.
När vidare den gamle mystikern mäster
Ech-hardt säger, att människans fullkomlighet och
salighet består däri, att ”hon genomgår och övergår
allt skapat och allt i tiden varande och ingår i den
grund, som är grundlös”, så erinrar detta icke blott
om det indoariska tänkandet utan också om den
germanska filosofin, för vilken tid, rum och
kausalitet endast äro de åskådningsformer, under vilka
vi på grund av vår själskonstitution uppfatta
verkligheten. Även en tänkare, som i övrigt står Kant
och mystikerna och inderna så fjärran som Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
