Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mekaniskt, och det finns en varats värld, på vilken
den mekaniska förklaringen ej kan användas.
Gestaltar människan den ena världen, så skapar hon
vetenskap, gestaltar hon den andra, så har hon
religion. Äkta vetenskap får aldrig överskrida
vardandets område och fråga efter tillvarons yttersta
grund, ty då blir den, som den indiske tänkaren
säger, själsomtöcknad, då missaktar den säkraste
erfarenheten och tillintetgör sig själv. Å andra
sidan kan och får äkta religion — åtminstone hos oss
indoeuropéer — endast hänföra sig till vara’t, aldrig
vardandet. Detta visste indoarierna så väl, att
deras urkunder från Rigvedas hymner ända fram till
Qankaras kommentarier, alltså under årtusenden,
uttryckligen avvisa alla frågor angående världens
skapelse o. d.; ty så snart religionen griper in på
vardandets område, med andra ord, så snart den
blir historisk, såsom fallet är i alla de
judiskt-kristna kyrkornas, förstör den vetenskapen och
förlorar sitt eget värde. Religionen är hos inderna
aldrig ett försök att förklara yttre, i tid och rum
existerande ting, utan betyder en symbolisk
gestaltning av inre, omekanisk erfarenhet; det gudomliga,
som de dyrka — ”på andra sidan himlen och i
hjärtats djup” — har ingenting gemensamt med
kyrkolärans kristnade Jahve.
Däremot kan man — och detta är av
genomgripande betydelse — hos germanerna själva, och
särskilt hos de tyska mystikerna, finna en reaktion
mot den kristna kyrkoläran, som röjer en påtaglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
