Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tember vandrade han, stödd på sin käpp, till
valurnan, och avgav sin röst på vänsterns kandidat
Jacob Larsson. Till en viss grad hade hans frisinne
nog sin rot i den märkliga klarsynthet, varmed han
genomskådade all humbug; ingen kunde bättre än
han se tvärsigenom frasernas blå dunster och varsna
tomheten därinnanför. Då detta kritiska
verklighetssinne hos Areschoug var parat med en äkta
och rikt flödande humor, så fick hans konversation
en frisk och originell prägel, som ingalunda
minskades av den starkt prononcerade Skånedialekt,
som hela livet blev honom trogen. Ännu under de
senaste veckorna kunde han fägna sin omgivning
med sarkasmer, som överraskade genom sin
blixtrande kvickhet och träffsäkerhet.
Fredrik Areschoug var ett av dessa
mänsklighetens söndagsbarn, som av naturen fått rika gåvor,
och som tack vare yttre och inre omständigheter
blivit i stånd att göra dessa gåvor fruktbara i
rikaste mått. Troligen var det känslan härav, som
särskilt på äldre dagar åt hans personlighet gav ett
drag av inre harmoni, så att hans av naturen
grovhuggna anletsdrag stundom kunde lysa upp i
själfullhetens vackraste glans. Han blev gammal och
grå, han blev till sist snövit i hår och skägg, utan att
egentligen åldras; sinnets friskhet var densamma
och rörande eller riktigare djupt gripande var den
självkritik, varmed han aktgav på sin gryende
senilitet. ”Ser du”, yttrade han till en av sina
lärjungar kort före sin död, ”med den lilla intelligens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
