Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”När mö åt gråskägg trohet svär,
jag henne lönligt svika lär,
jag sliter band och bräcker ed,
och löften brinna ned som ved —
den himmel, d u blott lovat,
jag ryckt till jorden ned.
I ”Pan spelar”, .skriven under skaldens sista
levnadsår, är Pan livets och förnyelsens gud:
Frostens välde med mörker och död
skådar han brutet. I sol och glöd
snart skola tegarne tina.
Rågen skall sjunga i vindens gång
såddens och skördens och ljusets sång
medan stjärnorna skina.
Allt spelar han, Pan. Bak sten och stam
glänsande ögon glänta fram,
spelande öron lyssna,
lyssna tills tonerna klinga hän,
fjärran bort mellan snår och trän,
sjunka, sjunka och tystna.
Och åter skogen i påsknatt står
blundande. Men om vaknad vår
knopparne löften bära,
djupt i mylla och djupt i mo
uppståndelsens varma drömmar gro,
fina, tysta och skära.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
