Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID VIKTOR LARSSONS GRAV
(4 okt. 1908)
Det har blivit min lott, att på Sverges
socialdemokratiska partis vägnar och som representant för
tidningen ”Arbetet” bringa vår döde vän Viktor
Larsson en <sista hälsning och ett siista tack.
I detta ögonblick, då vi stå församlade inför den
ännu öppna graven, har nog mer än en av oss den
känslan, att många ord, vore de än så vackra, äro
överflödiga. Säger oss icke redan den andaktsfulla
tystnad, som i detta ögonblick vilar över de
svartklädda skarornas ändlösa tåg, att det är en folkets
many som här jordas, minner oss icke våra röda
fanors eldsken över graven om att han, som vi mist,
var en man, vars själ brann av den fria tankens
lysande eld, och talar icke i detta ögonblick tusen
och åter tusen sorgfyllda blickar ett vältaligare
språk om den dödes hjärtelag än vad mänsklig
tunga förmår!
Men om också tystnaden är det bästa språket för
sörjande hjärtan, för sinnen fyllda av tacksamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
