Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det dock ett oemotståndligt behov att i ord ge
luft åt sina känslor. Och vill man i få ord säga,
vad som först och sist gjorde den fallne kämpen
till den han var, så är det detta: han ägde den
heliga elden. Om han likt Prometheus rövat denna
eld från människofientliga gudamakter eller om
den var en gåva av den stundom slösaktiga
naturen, det röjde han aldrig; men säkert är, att han
likt sagans och diktens Prometheus strävade efter
att skapa ett nytt släkte efter sin egen bild, ett
släkte mäktigt att fröjdas och lida, att älska och
hata och fyllt av förakt för de mäktigas gudar. Han
ville forma om sin hembygds folk och göra det till
ett släkte, fritt från fördomarnas hämmande band
och fritt från fattigdomens och nödens tärande
mask. Och i denna kamp för folkets frihet förde
han en klinga, smidd av tankens ädlaste malm och
skimrande av ordkonstens vackraste slingor, ett
bart huggande svärd, ,som gjorde honom hatad och
fruktad och förbannad, men också älskad och
saknad som få.
Han gick till striden som radikal borgare, men
allt efter som hans synkrets vidgades och hans
erfarenhet fördjupades, blev det honom allt mera
klart, att om också liberalism och radikalism kan
föra ett gott stycke på vägen, så är dock
socialismen den enda sanna folkbefriaren; och när detta
blivit hans övertygelse, tog han också steget fullt
ut och blev en av de våra; men att detta först
skedde i hans mogna mannaålder, det är återigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
