Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bevis på det allvar, som bar upp hans
livsgärning — ett allvar som man mestadels saknar hos
dem, som städse och inte minst i dessa dagar
beskyllt den fallne kämpen för ordprål och fraser.
Det har sagts om Viktor Larsson, att han var en
renässansmänniska och häri ligger nog åtskillig
sanning; men jag tror att man kan gå ännu ett isteg
och här inför hans öppna grav drar jag mig inte
för att säga det: han var en god hedning. Han var
en hedning icke blott därför att den kristna
världsåskådningen var honom främmande och dess lägre
livsyttringar honom en styggelse, utan också
därför att hela hans idealitet ägde vida mera släktskap
med antikens dygder än med kristendomens. Den
främsta dygden, ,som Hellas tänkare kände, var icke
kärleken till gud eller nästan, icke ödmjukhet eller
barmhärtighet eller försakelse, utan det var
rättvisan; för detta underliga folk var rättvisan den
brännpunkt, där alla andra dygder sammanstrålade
och samtidigt den fasta grund, på vilken samhället
borde byggas. Så var också rättskänslan den
innersta och starkaste drivkraften i hela Viktor
Larssons livsgärning, och aldrig blänkte hans klinga så
stark och stålad, aldrig föllo hans hugg så täta,
som när anblicken av begångna orättvisor i det
stora som i det lilla, satte hans blod i svallning.
Men rättskänslan, så upphöjd och nobel den än
må vara, blir i sina verkningar lätt en blind
naturkraft, om den ej understödes av insikt och klokhet.
Man måste vara hederlig karl, säger Lessing, men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
