Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaha de’ hör ja fälle för hunsingen ditt fä,
Hur ska’ ja’ kunna veta din dumbom, hvem ja’ ä’?
Joho de’ ska’ ja’ säga, ja svarte i ett nu;
Om inte ja’ hör gale’, så ä’ de fälle du.
Men tänk e’ tocka toka, ho’ öppna ej ändå,
Men väl ho’ innanföre e’ hake te’ la’ på.
Ja’ sa’ ja’ ville ge’na frå’ mor ett par tjog ägg,
Men de’ va’ lika dant, som te’ tala ve’ e’ vägg.
Då ble’ ja’ on’ å peta å’ haken utifrån,
Å in ja’ klef i köke’, som fallen ifrå’ mån’,
För kors den ja’ fick se nu va’ sjelfva hin ja tror,
Ty den, som sto’ framför mig, va’ sjelfva Jönsamor.
Å kors, sa’ gumma, tror ja’, di inte släppt lös hin.
Ja visst’ sa’ ja’, de sa’ ja’ ju mä samma ja’ kom in.
Ho’ skrek: Ni borde skämmas, som ikring knuta’slår,
Vill fria te’ e’ käring, som går på nitti år.
Ja visst, sa’ ja’, nog skäms ja’ ju som en snopen hun’,
Men lemna Kersti’ ägga, så ska’ ja’ gå på stunn’.
Å därmä’ ut ja’ skena å stanna inte förr
Än ja’ rätt trött i bena kom te’ mi’ egna dörr.
Men ja’ ble’ utan fästmö å sorgligt nog va’ dä,
Fastän ja’ ga’na ägga te’ skänks mitt dumma fä.
Men ja’ ska’ allri fria te’ Kersti’ mer, ja’ tror,
Å dä’ så mycke’ mindre te’ gamla Jönsamor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
