Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja’ gick mej ut å fria en.gång å va’ så fin,
Å styrde så mi’ kosa te Anders Jöns Kristin.
Men dä va’ svårt må veta, att ola hitta på
Ja’ grubbla’ å ja’ leta, men de’ va lögn ändå.
Ja ho’ va’ enda dottern te nämdemannen Jöns.
Ja’ tänkte: Ho’ får arfva bå’a oxar, kor å höns,
Å vill ho’ nu mej taga, ho’ får en oxe te’;
En rikti’, som kan draga så stora lass som tre.
Men väjen ho’ va’ långer å sola brände het,
Å ja’ tog bränvinsfiaska’ ur matsäcken me’ ett
$e’n satte ja’ mej neder på dikesrena kall,
Å tänkte på mi’ Kerstin, men söp i alla fall.
Å sena emot c|yällen te’ Jönsas gård ja’ kom,
Om dä int’ var’t för skam skull, ja’ ha bestämdt vändt om.
För hjärtat börja hoppa i bröstet som ett lam
Å ej ett ol ja’ könne, besynnerlit nog, få fram.
Så sto’ ja’ där å bliga igenom fönstre’ in
Å tyckte mej se Kersti’, som bädda sänga siu,
Ja’ nästan för mej skämdes å själf sa’ ja’ te’ mej:
Du ska’ väl nflge’ säga, å ja’ skrek till: O hej!
Men de’ va’ dumt som håken, för Kersti’ ble’ så rädd,
Att ho i häpenheta sej släpte frå’ sin bädd
Å blåste bums ut ljuse’, å frågte, livem de’ va’,
Då ble’ ja’ gla’ kan tänka å svarte: De’ ä’ ja’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
