Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sägen ä’ gängse, dä vete vi ju,
Att bara te “påsba” dä lider,
Då hvar å en gumma, som aldri’ blitt fru,
På kvasten te Blåkulla rider.
Och opp genom skorsten de’ gär så befängdt
Alm de en gång uppå kvasten sig svängdt,
bä hjälper dä inte om spjälle’ a* stängdt,
Dä vet’en se’n långlia tider.
Nu va’ dä e* käring en gång, som va’ fin,
Båd’ kntter ä folk ho’ förtrolla,
Å klart att ho’ då föll i smaken på hin,
Ja, han fick’na nog se’n behålla.
Å ho’ fick befallning, att samla te dans
Så stort antal hexor, som möjligen fanns,
Och opp genom luften di gick då med glans,
Ja, värre än båd’ Folier å Rolla.
Kring bya å gåla ho’ flaxa å re’
A samla hop hexor te festen,
Å tror nå’n ho’ skämdes för att säga te
Hos själfvaste klockarn å presten?
Ho’ for öfyer sockna, ho’ for öfver mon;
Ja, om I vill höra, och om I vill tron,
På qvällen ho’ hade en hel bataljon,
Som alla satt stadigt på hästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
