Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Abraham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MAN OCH KVINNOH.-
1<
vit honom någon säd, utan Elieser från
Damaskus, en träl född i hans hus, skulle
blifva hans arfvinge, sade Gud till honom:
Han skall icke blifva din arfvinge, utan en
som utgår från ditt lif skall blifva din
arfvinge, 1 Mos. 15: 1—4.
Saraj, Abrahams hustru, var bedröfvad
öfver sin ofruktsamhet, och hon bad därför
Abraham gå in till sin tjänstekvinna
Hagar, att hon om möjligt måtte blifva
fortplantad genom henne. Och hon tog sin
tjänstekvinna och gaf henne åt sin man till
hustru, sedan de hade bott fulla tio år i
Kanans land. Och Abraham gick in till
tjänstekvinnan, och hon vardt hafvande och
födde honom en son, Ismael, då han var
åttiosex år gammal, 1 Mos. 16: 1—4, 15,
16.
Då Sara såg sig föraktad af sin
tjänstekvinna Hagar efter dennas hafvandeskap,
sade hon till Abraham: Den orätt, som sker
mig, komme öfver dig. Jag lade min
tjänstekvinna i din famn; och nu, då hon ser, att
hon blifvit hafvande, är jag ringa i hennes
ögon. Herren dome emellan mig och dig!
Och Abraham svarade henne: Si, din
tjänstekvinna är i din hand; gör med henne som
dig täckes! Och då Sara förödmjukade
Hagar, flydde hon ifrån henne, men Herrens
ängel sade till henne: Vänd tillbaka till din
fru och ödmjuka dig under hennes händer!
Och hon gick dit igen och blef där, tills
Isak hade blifvit född, 1 Mos. 16: 4—9; 25:12.
När Abraham var nittionio år gammal,
syntes Herren för honom och sade till
honom : Vandra inför mitt ansikte och var
"fullkomlig! Och Herren sade sig vilja
föröka honom storligen, så att han skulle blifva
en fader för mycket folk, och göra honom
mycket fruktsam och till en fader för
folkslag, och af hans säd skidle konungar utgå.
Och Herren förändrade hans namn Abram,
hög fader, till Abraham, fader för en
myckenhet, och gaf honom omskärelsens tecken
till ett insegel på förbundet, att af honoigt
och hans säd hållas i kommande åldrar. A
allt mankön, både deras egna söner och
deras trälar, om dessa voro hemfödda eller
köpta för penningar, skulle nämligen deras
kötts förbud omskäras. Hvarje gossebarn
skulle omskäras vid åtta dagars ålder. Och
detta förbund skulle vara till ett evigt
förbund. Och Gud sade till Abraham, att han
ville välsigna Saraj och äfven af henne gifva
honom en son; och hon skulle blifva en
moder för follcslag. Konungar öfver folk
skulle lcomma af liemie. Och hon skulle
icke mer beta Saraj, utan Sara skulle vara
hennes namn.
Då bad Abraham, att Ismael,
tjänstekvinnan Hagars son, måtte få lefva inför Guds
ansikte. Och Gud sade: Sara, din hustru,
skall föda dig en son, hvilken du skall kalla
Isak, och med honom skall jag upprätta
mitt förbund till ett evigt förbund för hans
säd efter honom. Och hvad angår Ismael,
så har jag hört din bön; si, jag vill
välsigna honom och göra honom fruktsam och
storligen föröka honom. Tolf furstar skall
han föda, och jag skall göra honom till ett
stort folk; och jag vill upprätta mitt
förbund med Isak, hvilken Sara skall föda åt
dig vid denna tid nästa år. Och på samma
dag omskar Abraham allt mankön i sitt
hus, 1 Mos. 17: 1—27; 21: 12, 13. Och
Sara blef hafvande och födde honom en
son på hans ålderdom, vid den tid som Gud
hade sagt honom. Och Abraham kallade
sin nyfödde son, hvilken Sara hade födt
honom, Isak, och han omskar honom, när
han var åtta dagar gammal. Abraham var
etthundra år gammal, då hans son Isak
föddes åt honom. Och då pilten afvandes
gjorde Abraham ett stort gästabud, 1 Mos.
21: 1—8; 1 Krön. 1: 34; Matt. 1: 2.
Men efter Isaks födelse dref Ismael
gäck med honom. Och när Sara såg det,
sade hon till Abraham: Drif ut denna
tjänstekvinnan med hennes son, ty denna
tjänstekvinnans son skall icke ärfva med min son,
med Isak. Detta oroade Abraham mycket
för hans son3 skull. Men Herren sade till
honom, att han icke skulle oroa sig för
pilten och tjänstekvinnan, utan göra allt hvad
Sara hade sagt honom; ty i Isak skulle
hans säd uppväckas åt honom. Men äfven
tjänstekvinnans son lofvade Herren att göra
till ett folk, därför att han var Abrahams
son. Och Abraham stod upp bittida på
morgonen och tog bröd och en flaska med
vatten och lade på Hagars skuldror och
pilten med och lät henne gå, 1 Mos. 21: 9—
14. Denna tilldragelse tillämpar aposteln
Paulus så, att han låter Hagar och Ismael
beteckna det gamla förbundet och dess folk,
och Sara och Isak det nya förbundet och
dess folk, Gal. 4: 22—30.
Senare satte Gud Abraham på prof, i det han
befallde honom att taga sin ende son,
hvilken han hade kär, och gå bort i Moria land
och offra honom där till ett brännoffer på
ett berg, hvilket han ville visa honom. Och
Abraham gick åstad med pilten, och de
kommo till det rum, som Gud hade sagt
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
