Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ahasveros ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
35
efter Memukans ord. Därtill sände han bref
till hvarje landskap efter dess skrift och till
hvarje folk efter dess tungomål, att hvar
och en skulle vara herre i sitt hus och tala
sitt folks tungomål.
Och konungen lät hopsamla från sitt rike
alla dägliga jungfrur tillstaden Susanför att
bland dem utvälja åt sig en drottning i
Yastis ställe. Och bland dessa var äfven en
israelitisk jungfru, som hette Ester. Och
konungen älskade henne framför alla de
andra kvinnorna, och hon fann gunst och nåd
för hans ansikte framför alla jungfrurna, och
han satte en kunglig krona på hennes
hufvud och gjorde henne till drottning i Vastis
ställe. Och konungen gjorde ett gästabud
åt alla sina höfdingar och sina tjänare, ett
gästabud för Ester. Och han gaf en
skattelindring åt landskapen och gaf skänker,
såsom det anstod en konung. Och Ester hade
icke yppat sin härkomst, ty hennes kusin
och förmyndare, Mordekai, hade bedt henne
att icke göra det. Och konungen lät för
andra gången hopsamla jungfrur. Men två
af konungens hofmän traktade efter att bära
hand på honom. Och då detta blef bekant
för Mordekai, berättade han det för Ester,
och Ester omtalade det för konungen i
Morde-kais namn. Och saken vardt ock så
befunnen. Och de blefvo båda upphängda på träd;
och det upptecknades i krönikeboken i
konungens åsyn.
Konung Ahasveros upphöjde Haman, en
agagit, gjorde honom stor och satte hans
stol öfver alla de höfdingar, som voro hos
honom. Och konungen hade befallt alla
sina tjänare, som voro i hans port, att buga
sig och böja knä för Haman, hvilket de
äfven gjorde. Men Mordekai böjde icke knä
för honom. Däröfver vardt Haman full
af vrede. Men som hall tyckte, att det skulle
vara för ringa, att bära hand på Mordekai
alldna, traktade han efter att förgöra alla
judar, som funnos i Ahasveros hela rike;
ty man hade sagt honom, att Mordekai var
en jude. Haman eggade därför konungen
till att låta skrifva och utsända i
landskapen i hela sitt rike ett påbud, att hans folk
skulle stå upp på en bestämd dag och
förgöra alla judar. Och konungen tog sin ring
af sin hand och gaf den åt Haman och sade
honom, att han i denna sak finge göra som
honom godt syntes. Och konungens
skrifvare kallades och skrefvo efter Hamans
befallning till ståthållare, befallningsmän och
höfdingar öfver hvarje land och folk, och
det vardt skrifvet i konungens namn och be-
seglat med konungens ring, att man skulle
utrota, dräpa och förgöra alla judar, både
unga och gamla, barn och kvinnor, alla på
samma dag, på den trettonde dagen i tolfte
månaden, och plundra deras gods. Och då
Ester fick veta om den sorg och jämmer,
som var bland judarna, sände hon Hatak,
en hofman, hvilken konungen hade ställt
till hennes tjänst, till Mordekai för att få
veta orsaken till deras sorg. Och
Mordekai skickade henne en afskrift af
skrifvelsen och lät därjämte säga henne, att hon
skulle gå in till konungen och bedja honom
om nåd för sitt folk. Men Ester fruktade
att gå, emedan där fanns en lag som bjöd,
att om någon man eller kvinna ginge in till
konungen utan att vara kallad, så skulle
den mannen eller kvinnan dödas, såvida icke
konungen mot densamma uträckte den
gyllene spiran till tecken, att den skulle få
behålla lifvet. Och nu hade icke Ester varit
kallad till konungen på en hel månad. Men
Mordekai sade henne, att hon måste gå;
kanske vore hon, sade han, för deli skull
kommen till konungslig värdighet, att
folket därigenom skulle blifva räddadt.
Och på den tredje dagen, då Ester,
hennes tjänarinnor och judarna hade bedit för
henne, gick Ester och ställde sig på den inre
gården till konungens hus. Och då
konungen fick se henne, räckte han ut den
gyllene spiran i sin hand emot henne och
frågade, hvad hon begärde, samt försäkrade, att
om det ock vore hälften af hans rike, så
skulle det varda henne gifvet. Och Ester
begärde, att konungen och Haman skulle
komma samma dag på ett gästabud, som
hon hade tillredt; och de kommo båda. När
då vinet dracks, frågade åter konungen, hvad
hon ville samt förnyade sin försäkran, att
det skulle varda henne gifvet. Hon bad
då, att de skulle återkomma på gästabud
äfven följande dag, så ville hon då säga sitt
ärende. Och Haman kände sig mycket
smickrad af, att ingen utan han allena var
bjuden med konungen till Estere gästabud. Men
han var förbittrad öfver, att den där juden
icke ville buga sig för honom. Då rådde
honom hans hustru Seres och alla hans
vänner att låta skaffa en galge, femtio alnar
hög, och dagen därpå säga till konungen, att
om han läte hänga Mordekai däri, så skulle
han sedan kunna komma glad med
konungen till drottning Esters gästabud. Detta
rådet behagade Haman, och han lät anskaffa
galgen. På den natten kunde konungen
icke sofva. Han lät hämta anteckningsboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
