Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Amarja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
45
gar sade Herren, att han ville hemsöka
A-malek för hvad han gjorde mot Israel och
för det han tillfogade honom under
vandringen, då han drog upp ur Egyptens land.
Och Saul fick tillsägelse att gå åstad och
slå amalekiterna och dräpa både man och
kvinna, både barn och spenabarn, både får
och fä, både kamel och åsna. Och Saul
gick åstad och gaf allt folket tillspillo med
svärdsegg; men mot Herrens befallning
skonade han amalekiternas konung, Agag, och
allt det som var af något värde af kreatur.
För denna förseelse blef Saul förkastad af
Herren, så att han icke skulle få förblifva
konung öfver Israel. Och Herren vek ifrån
honom och svarade honom icke mer, 1 Sam.
15: 1—31; 28: 18. Men Samuel lät föra
fram amalekiterkonungen Agag och högg
Honom i stycken inför Herrens ansikte i
Gilgal, 1 Sam. 15: 32, 33.
Amarja 1. En af Arons afkomlingar.
Hans fader hette Merajot och hans son
Ahitub, 1 Krön. 6: 7, 52. Namnet betyder:
Herren talar (Stora kyrkobibeln).
Amarja 2. En annan af Arons
afkomlingar längre fram i släkten; äfven han hade
en son, som hette Ahitub. Hans fader hette
Asarja, 1 Krön. 6: 11. Kanske är han den
öfverstepräst, som under konung Josafats
dagar var satt öfver prästerna, leviterna och
hufvudmännen för Israels fadershus i
Jerusalem för att döma öfver deras bröders
rättstvister i alla Herrens saker, 2 Krön. 19: 8—
11. Från honom härstammade Esra, Esra 7: 3.
Amarja 3. En levit, Hebrons, Arons
farbroders andra son. Han hade tre
bröder: Jena, Jahasiel och Jekameam, 1 Krön.
23: 19; 24: 23.
Amarja 4. En levit under konung
Hi-skias dagar, som jämte några andra
tillsattes att på heder och tro verkställa
utdelning åt sina bröder efter deras afdelningar
af de frivilliga gåfvor, som framburos åt
Herren, och af det allraheligaste af offren.
Och öfver dem var dörrvaktaren Kore, 2
Krön. 31: 14, 15. Det kan möjligen vara
samma Amarja, från hvilken profeten
Ze-fanja härstammade, Zef. 1: 1.
Amarja 5. En israelit under Esras tid,
én af dem, som hemförde utländska
kvinnor, Esra 10: 42.
Amarja 6. En präst i Israel under
Ne-hemias dagar, en af dem, som satte
signet under det skriftliga förbund, som
Israels barn gjorde efter lagens uppläsande
för dem, Neh. 10: 3. Han drog med
Se-rubbabel och Jesua ur fångenskapen i Babel
upp till Jerusalem, och var hufvudman för
prästerna och för sina bröder i Jesuas
dagar, Neh. 12: 1—7. Sannolikt är han
densamme som nämnes i Neh. 12:13, för hvars
fadershus någon tid senare eller i Jojakims
dagar, Johanan var hufvudman.
Amarja 7. En man af Juda stam, hvars
fader hette Sefatja. Han hade en son, som
hette Sekarja, Neh. 11: 4.
Det är icke omöjligt, att någon af här
nämnda personer kan sammanfalla med en
annan. Men deras fäders och bröders namn,
och det sammanhang i hvilket de äro
omnämnda, gifver dock stöd åt den meningen,
att de alla böra betraktas som olika
personer.
Amasa 1. En höfvidsman i Juda, 1 Kon.
2: 32. När Absalom hade drifvit sin fader
David från tronen, satte han Amasa i Joabs
ställe öfver hären, 2 Sam. 17: 25. Och när
Absalom hade blifvit dödad i kriget, och
David sände bud till de äldste i Juda, att
de icke skulle vara. de sista till att hämta
honom ur striden, så uppdrog ban åt
buden att säga till Amasa: Straffe mig Gud
nu och framdeles, om icke du skall blifva
min härhöfvidsman i Joabs ställe för
beständigt, 2 Sam. 19: 11—13.
När Seba hade vändt Israel från David,
sade denne till Amasa, att han skulle
uppbåda alla Judas män åt honom inom tre
dagar och själf inom samma tid åter
infinna sig hos David. Och Amasa gick bort
för att uppbåda Juda, men dröjde borta
öfver den bestämda tiden. Konungen sände
då Abisai med sina tjänare efter Seba, på
det att denne icke skulle upphinna några
befästa städer och slippa undan deras ögon.
Och Joabs män, lifvakten och alla hjältarna
drogo ut med Abisai. Och just som de
hade kommit till den stora stenen vid
Gi-beon, kom Amasa emot dem. Joab
hälsade honom vänligt, kallade honom
bro-vder och fattade honom med högra handen
i skägget för att kyssa honom. Men då
Amasa icke gaf akt på ett svärd, som var
i Joabs hand, stötte denne honom därmed
i buken, så att hans inelfvor runnö ut på
jorden, och han dog för första stöten och
låg vältrad i blodet midt på vägen. Men
en af Joabs tjänare drog honom af vägen
in på en åker och kastade ett kläde öfver
honom, på det att folket icke skulle stanna
och se på honom, 2 Sam. 20: 1—14. När
David var på sitt yttersta, påminde han
Salomo om denna händelse, och hvad Joab
hade gjort, samt uppmanade honom att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
