Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 BIBELNS MAN OCH KVINNOR.
under det att allt mankön ibland dem mellan
trettio och femtio års ålder utgjorde
åttatusen femhundraåttio, 4 Mos. 1: 1—47; 3:
39; 4: 34—49; 26: 64.
När de tolf kunskaparne kommo tillbaka
efter att hafva kunskapat Kanans land,
kommo de till Mose och Aron och
redogjorde för sitt uppdrag inför dem och
inför menigheten, 4 Mos. 13: 27.
Aron tog på Herrens genom Mose
framställda befallning en ask och lade däruti
ett fullt gomermått manna (omkring 1 liter)
och upplade inför Herren i förvar framför
vittnesbördet, d. ä. lagtaflorna, i
förbundsarken till att förvaras åt deras
efterkommande, 2 Mos. 16; 33, »34. När folket
samlade sig tillhopa emot Mose och Aron i
Kades och kifvade med Mose, emedan det
icke hade något vatten att dricka, befallde
Herren honom att taga stafven och att han
och Aron skulle säga till klippan i folkets
åsyn, att hon skulle gifva vatten ifrån sig,
och sålunda skaffa vatten utur klippan och
gifva menigheten och dess boskap att dricka.
Mose och Aron samlade då menigheten
framför klippan, och Mose sade till
menigheten: Hören I genstörtige! Skola vi utur
denna klippa skaffa eder vatten? Och Mose
lyfte upp sin hand och slog på klippan med
sin staf två gånger, och mycket vatten kom
därutur, och menigheten drack och gaf åt
sin boskap. Men Herren sade till Mose och
Aron: Emedan I icke hafven trott mig och
icke hållit mig helig inför Israels barns ögon,
därför skolen I icke föra denna menigheten
in i det land, hvilket jag har gifvit dem,
4 Mos. 20: 1—12; 27: 12—14; 5 Mos. 32:
48—51.
Folket knorrade ofta äfven emot Aron.
Så t. ex., då Korah, Arons kusin, ställde
sig i spetsen för ett formligt uppror, som
slutade så, att Korah, Datan och Abiram
och alla de människor, som voro med
Korah jämte deras gods foro genom jordens
öppnande lefvande ned i de dödas rike,
och jorden öfvertäckte dem, och de försvunno
utur folkförsamlingen. Och en eld utgick
ifrån Herren och förtärde tvåhundrafemtio
män af de leviter, som hade gjort anspråk
på prästämbetet och som hade framburit
rökelse. Dessutom kom en hemsökelse
öfver menigheten och dödade fjortontusen
sjuhundra förutom dem, som hade dött för
Korahs skull. Aron tog då ett fyrfat och
lopp midt in ibland hopen, och han pålade
rökelsen och försonade folket. Och han stod
emellan de lefvande och de döda, då hem-
sökelsen afstannade. För att nu visa
folket, hvem Herren hade utvalt, sade
Herren till Mose, att han skulle låta Israels
barn bära fram stamhöfdingarnas tolf
stafvar och skrifva hvars och ens namn på hans
staf; och på Levi staf skulle han skrifva
Arons namn. Dessa stafvar skulle han
sedan lägga in i församlings hyddan framför
vittnesbördets ark. Och den man, hvilken
Herren utvalde, hans staf skulle grönska,
på det att Herren måtte nedtysta
knorrandet emot Mose och mot Aron. Och Mose
lade stafvama inför Herrens ansikte i
församlingshyddan. Men den påföljande dagen
hade Arons staf grönskat, skjutit knoppar,
slagit ut blommor och bar mogna mandlar.
Och Mose bar ut alla stafvarna till Israels
barn, och de besågo dem och togo hvar och
en sin staf. Men Herren befallde Mose att
lägga Arons staf tillbaka framför
vittnesbördets ark att där förvaras till ett tecken
för upprorsstiftare, att han måtte göra slut
på knorrandet emot Herren, och att de icke
måtte ådraga sig döden, 2 Mos. 16: 2—7;
4 Mos. 14: 2—4; 16: 1—17: 10; 20: 1—5;
26:.. 9—11; Ps. 106: 16—18; Ebr. 9: 4.
Äfven Aron själf samt Mirjam knorrade
emot Mose dels därför, att han hade tagit
en etiopisk kvinna till hustru, dels
därför att han framför dem fick
uppenbarelser af Herren. Men Herren hörde deras
knorrande och tillrättavisade dem; och
Mirjam blef spetälsk. Men när Aron såg, att
Mirjam var spetälsk, sade ban till Mose:
Nådige herre, lägg icke på oss såsom synd,
att vi hafva varit dåraktiga och försyndat
oss! Måtte hon icke blifva lik ett dödfödt
foster, hvars kött är till hälften förtärdt,
när det utgår från sin moders lif. Och
Mose ropade till Herren, och Herren botade
Mirjam igen, men hon måste vara innestängd
i sju dagar, innan hon såsom ren åter fick
upptagas, 4 Mos. 12: 1—15.
Arons söner, Nadab och Abihu, blefvo
dödade af eld, som utgick ifrån Herrens
ansikte och förtärde dem, emedan de
fram-buro främmande eld inför Herrens ansikte.
Och Aron sörjde så däröfver, att han på
den dagen icke kunde på ett i lagen
före-skrifvet sätt äta af syndoffret; men det
blef honom icke tillräknadt, 3 Mos. 10: 1
—20; 16: 1; 4 Mos. 3: 4. Mose var åttio
och Aron åttiotre år gammal, då de
tillsammans talade till Farao, 2 Mos. 7: 7.
Och när Aron var etthundratjugutre år
gammal, steg han på Herrens befallning upp
på berget Hor, och Mose afklädde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
