Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arpaksad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 57
hans kläder och satte dem på hans son
Eleasar, och Aron dog på spetsen af berget,
och Eleasar vardt präst i hans ställe. Och
Aron vardt begrafven, och bela Israels
menighet begrät honom i trettio dagar, 4 Mos.
20: 22—29; 27: 13; 33: 38, 39; 5 Mos. 10:
6; 32: 50. Namnet betyder: Den upplyste,
enligt andra: den, som kommer från bergen
(C. M. Ekbohrns ordbok).
Arpaksad, Sems tredje son, född åt
honom, då han var etthundra år gammal, två
år efter floden. Arpaksad födde Selah, då
han var trettiofem år gammal, och ban lefde,
sedan ban hade födt Selah, i fyrahundratre
år och födde söner och döttrar, 1 Mos. 10:
22, 24; 11: 10—13; 1 Krön. 1: 18. I Luk.
3: 35, 36 heter han Arfaksad och säges där
vara farfader åt Selah (Sala) och fader åt
Kainan. Om dessa olika namn, se under
Adriel.
Artahsasta, konung i Persien. Till
honom skrefvo judarnas fiender, samariterna,
en anklagelseskrift, då judarna, efter att hafva
på konung Kores befallning dragit upp ur
fångenskapen till Jerusalem, höllo på med
stadens återuppbyggande, för att hindra dem
i arbetets fortsättande. Och konungen
svarade de samariter, som hade sändt honom
anklagelseskriften, att han låtit sig föreläsa
deras bref samt att ban vid efterforskning
funnit, att Jerusalems inbyggare från äldsta
tider hade satt sig upp emot konungar och
att i Jerusalem myteri och uppror bedrifvits.
Och konungen bjöd, att en befallning skulle
utgifvas om arbetets förhindrande, så att
staden icke blefve uppbyggd förr än
befallning därom af honom blefve utfärdad. Men
då afskriften af konungens bref var läst för
ämbetsmännen, gingo de med hast till
Judarna i Jerusalem och hindrade dem i
arbetet med våld och makt. Arbetet på Guds
hus i Jerusalem afstannade då och låg nere
ända till andra året af Darii, Persiens
konungs regering, Esra 4.
Artahsasta synes emellertid genom Esras
bemedling snart hafva kommit till insikt
om samariternas ränker, ty han sände upp
ur fångenskapen till Jerusalem prästen Esra
och med honom så många af Israels barn,
som voro hågade att fara med honom, med
uppdrag att hålla undersökning om Juda
och Jerusalem efter sin Guds lag och att
öfverföra det silfver och guld, som
konungen och hans rådgifvare frivilligt hade skänkt
till Israels Gud, och allt det silfver och
guld, som Esra kunde finna i Babels
landskap, tillika med det, som folket och prä-
sterna frivilligt gåfvo till Guds hus i
Jerusalem. Och konungen gaf Esra en
skrifvelse härpå och bjöd honom att för
penningarna skyndsamt köpa oxar, vädurar och
lamm, hvilka han med därtill hörande
spisoffer och drickoffer skulle offra på
Israels Guds altare i Jerusalem. Hvad som
därefter blefve öfver af silfver och guld,
skulle Esra och hans bröder få använda
efter som dem godt syntes och efter deras
Guds vilja. Och alla de kärl, som gåfvos
Esra till tjänsten i hans Guds hus,
befalldes ban att aflämna inför Jerusalems Gud.
Hvad han mer behöfde utgifva till sin
Guds hus, det skulle han låta utgifva ur
konungens skattkammare. Och konungen
gaf befallning till alla skattmästare på
andra sidan älfven, att allt hvad Esra äskade
af dem, det skulle skyndsamt göras. Och
han tillade: allt hvad befalldt är af himmelens
Gud, skall noggrannt göras för himmelens
Guds hus, att icke vrede må komma öfver
konungens rike och hans barn. Dessutom
bjöd konungen, att ingen skulle få lägga
skatt, tull eller vägpengar på någon af
prästerna, leviterna, sängarne, dörrvaktarne,
tempeldrängarne eller tjänarne. Och Esra
fick i uppdrag att tillsätta domare och
lagkloke män till att döma allt folket på
andra sidan älfven, alla dem »om kände Guds
lag; och den som icke kände Guds lag,
honom skulle de undervisa och lära den. Hvar
och en, som icke gjorde efter Guds lag och
konungens lag, öfver honom skulle dom
skyndsamt hållas antingen till död,
landsflykt, penningböter eller fängelse, Esra 6-.
14; 7: 1—26.
I Artahsastas tjugonde regeringsår, då
Nehemia gaf vinet åt konungen, upptäckte
denne, att han var tungsint och bedröfvad
och sade därför till honom: Hvarför ser du
så sorgsen ut, då du icke är sjuk? Du
måste hafva någon hj ärtesorg. När Nehemia
då sade honom, att det var öfver
Jerusalems öde han sörjde, och bad om att blifva
sänd dit för att uppbygga staden, så sände
konungen honom dit och skref därjämte
till Asaf, som hade uppsikten öfver
konungens park, att han skulle låta Nehemia få
virke till byggandet. Och konungen sände
med Nehemia härhöfvidsmän och ryttare.
I Artasastas trettioandra regeringsår i
Babel for Nehemia åter till honom; men
efter en tids förlopp bad han om orlof af
konungen att åter fara till Jerusalem, och
det blef honom tillåtet. Konungens
välvilja mot Nehemia visade sig jämväl däri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
