Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - David ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
8S>
gongåfva skulle skaffa etthundra förhudar
af felisteer, såsom hämd på konungens
fiender. Hans afsikt var att fälla David
genom felisteernas hand. Men innan tiden
ännu var inne, drog David åstad och slog
tvåhundra felisteer och skickade deras
förhud ar till konungen. Och Saul gaf honom
sin dotter Mikal till hustru. Men då Saul
märkte, att Herren i allt var med David,
fruktade han honom ännu mer; och han
vardt hans fiende i alla sina lifsdagar, 1 Sam.
18: 6—29. Han befallde därför sin son
Jonatan och alla sina tjänare, att de skulle
slå ihjäl David. Men Jonatan talade godt
om David inför sin fader, och denne lydde
Jonatans röst och svor, att David icke skulle
dödas. Men då David i krig emot
felisteerna slog desse i ett stort slag, och de flydde
för honom, kom den onde anden åter öfver
Saul, och medan David spelade för honom,
sökte han ånyo skjuta honom fast i väggen
med sin lans. Men David flydde och kom
undan. Och Saul sände bud till Davids
hus, att man skulle vakta på honom och
slå honom ihjäl. Men Mikal, hans hustru,
berättade det för honom och släppte honom
ut genom ett fönster och lade sin husgud i
hans ställe i sängen. Och då buden kommo
ifrån Saul, funno de honom icke, och han
flydde åter och kom undan. Under sin flykt
kom David till profeten Samuel i Rama,
och de gingo båda till Najot och blefvo där.
Och Saul sände bud till Najot för att hämta
David, men då buden kommo dit, kom Guds
ande öfver dem och äfven de började
profetera. Och det samma hände för andra
och för tredje gången. Omsider for Saul
själf åstad, men när ban kom dit,
profeterade äfven han inför Samuel, 1 Sam. 19.
Men David flydde ifrån Najot och kom och
talade med Jonatan om sin bedröfvelse. Och
då Jonatan hade utrönt af sin fader, att
det var fast beslutadt, att David skulle dö,
upplyste han honom därom och lät honom
fly; och David flydde och kom aldrig mer
i Saul hus, så länge Said lefde, 1 Sam. 20.
Men David kom till Nob och gick in till
prästen Abimelek, sade sig vara ute i
konungens ärende samt bad om bröd och vapen.
Och Abimelek gaf honom af skådebröden,
ty annat bröd fanns icke i hans ägo, och
han gaf honom tillika felisteern Goliats svärd.
Men en Sauls tjänare, Doeg, var närvarande,
och han berättade det för Saul. Och Saul
lät för denna saks skull döda åttiofem
präster, och präststaden Nob slog han med
svärdsegg och nedgjorde både män och kvin-
nor, både barn och spenabarn, både oxe och
åsna och får. Men en son till Abimelek,
Ebjatar, kom undan och flydde till David
och berättade alltsammans för honom. Och
David sade: Jag förstod väl på den dagen,
då edomeern Doeg var där, att han skulle
berätta allt för Saul. Jag har skulden till
allas död i din faders hus. Blif kvar hos
mig och frukta intet! ty den som står efter
mitt lif, han står ock efter ditt hf, och hos
mig skall du finna skydd, 1 Sam. 21: 1—9;
22: 9—23; Matt. 12: 1—8; Mark. 2: 23—28;
Luk. 6: 1—5. Om denna händelse och
Doegs förräderi författade David psalmen 52.
David flydde nu till Akis, konungen i Gat.
Men dennes tjänare igenkände honom och
sade till konung Akis: Ar det icke David,
landets konung? Var det icke om honom
man sjöng i dansen och sade: Saul har
slagit sina tusen, men David sina tio tusen?
Och då David hörde detta, fruktade han
sig storligen och förställde sitt förstånd, så
att han inför Akis skickade sig som om han
varit galen. Genom denna list lyckades han
ock undkomma, ty Akis dref honom ifrån
sig och frågade sina tjänare, om det vore
en sådan brist på galningar i hans rike, efter
som de infört denne i hans hus, 1 Sam. 21:
11—15. Om denna händelse författade
David psalmen 34, en härlig lofsång till Gud.
Men David gick ifrån Gat och kom undan
till en grotta vid Adullam. Och hela hans
faders hus, hans fränder och allehanda folk,
som voro i något trångmål, kommo dit till
honom, så att fyrahundra man voro när
honom, och han vardt deras anförare. Och
han gick till Mizpa i Moabs land och bad
Moabs konung, att hans fader och moder
måtte få bo hos honom; och han förde dem
dit, och de stannade där, så länge David
var i bergfästet. Sannolikt var det under
vistelsen i detta bergfäste, som David
författade psalmerna 57 och 142. På
uppmaning af profeten Gad gick David sedermera
ifrån Adullam till Herets skog i Judas land,
1 Sam. 22: 1—5. Sannolikt var det här
han författade psalmen 63. Och medan han
var i Herets skog, vardt det berättat för
honom, att felisteerna hade belägrat Kegila.
Och han frågade Herren och drog så åstad
med sina män till Kegila och slog felisteerna
i ett stort slag och undsatte så Kegilas
inbyggare. Men när Saul fick höra, att
David var i Kegila, tänkte han: Herren har
förkastat David och gifvit honom i min
hand, då han nu gått och stängt in sig i
en stad, som är förvarad med portar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
