Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - David ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
bom. Och han uppbådade allt sitt folk till
strid emot David och hans män. Men
David frågade Herren och drog sedan med sina
män, som nu voro omkring sexhundra, ifrån
Kegila och slog sig ned i bergstrakten i
öknen Sif. Saul sökte honom beständigt, men
Gud gaf honom icke i hans hand. Och
då Saul och hans män drogo åstad för att
söka David, drog denne ned utför berget,
men stannade kvar i Maons öken. Där
vardt han omringad af Sauls här att de
skulle taga honom till fånga. Men just som
de hade omringat David, kom ett bud till
Saul, att han skulle skynda sig och komma,
ty felisteerna hade infallit i landet. Saul
vände då om ifrån jakten efter David och
drog emot felisteerna, 1 Sam. 23. I öknen
Sif författade David psalmen 54. Och
David drog därifrån och stannade på Engedis
bergshöjder. Men då Saul kom hem från
kriget emot felisteerna, uppbådade han
tretusen utvalde män af hela Israel och drog
ut för att uppsöka David och hans män.
Och han gick in i en jordkula utmed vägen
i något ärende; och David och hans män
sutto långt inne i samma kula. Davids män
uppeggade honom då, att han skulle döda
Saul, men han svarade: Låte Herren vara
långt ifrån mig, att jag skulle lägga min
hand på honom, ty han är Herrens smorde.
Och han förbjöd sina män med hårda ord
att öfverfalla Saul. Han skar endast bort
en flik ur Sauls mantel. Men när Said
hade kommit ett stycke väg bort ifrån
kulan, gick David efter honom och ropade på
honom, samt visade, huru han nu af Herren
varit gifven i hans hand, men att han
likväl icke hade gjort honom något illa. I
kraftiga ordalag påvisade han sin oskuld och
försäkrade, att hans hand aldrig skulle
komma vid Saul samt tillade: Herren vare
domare och dome emellan mig och dig, och
han granske och utföre min sak, och dome
mig fri utur din hand! När då Saul
igenkände Davids röst, slog dennes ädelmod
honom, och han hof upp sin röst och grät.
Och han sade till David: Du är
rättfärdigare än jag, ty du har gjort mig godt, men
jag har gjort dig ondt. Och nu, si, jag vet,
att du skall blifva konung, och att Israels
konungadöme skall blifva beståndande i din
hand. Men svär mig nu vid Herren, att du
icke skall utrota min säd efter mig och icke
utplåna mitt namn utur min faders hus!
Och David svor Saul. Saul gick därefter till
sitt hem, och David och hans män drogo
upp till bergfästet, 1 Sam. 24.
Men David stod åter upp och drog till
Parans öken. Och det våren rik man i Maon,
benämd Nabal, som hade sina hjordar där i
trakten; och David och hans män skyddade
hjordarna, så att, så länge de voro i
hvarandras närhet, gick intet förloradt af Nabals
hjordar. När då Nabal klippte sina får,
sände David tio drängar till honom, och
bad, att han skulle gifva dem något
lifsmedel, hvadhelst han tyckte lägligt vara. Men
Nabal svarade drängarna föraktligt och gaf
dem intet. Och då de kommo tillbaka till
David och berättade honom det, beordrade
han upp sina män, och de drogo åstad för
att hämnas på Nabal. Men Abigail, Nabals
hustru, fick veta det, och hon stod upp och
tog vin och får och kakor och lastade det
på åsnor och for åstad för att möta David,
och förhindrade så David att ådraga sig
blodskuld och skaffa sig upprättelse med
egen hand. Men då Abigail kom hem igen
och berättade för Nabal, i hvilken fara han
hade sväfvat, och hur hon hade handlat,
förskräcktes han, och Herren slog honom,
så att han dog inom tio dagar. Härefter
sände David och lät hämta Abigail, Nabals
hustru, till sig och tog henne till hustru.
Dessutom äktade han Ahinoam ifrån Jisreel,
och dessa blefvo båda hans hustrur. Och
Mikal, Sauls dotter, som var Davids hustru,
hade Saul gifvit åt Palti, Lais’ son, från
Gallim, 1 Sam. 25.
Men Saul drog ånyo ut med tretusen
utvalda män af Israel för att söka David i
öknen Sif. Och David gick jämte Abisai,
sin systerson, om natten ned i Sauls läger,
medan hela lägret låg i djup sömn. Och
när de kommo ned i lägret, ville Abisai taga
Sauls egen lans, som stod vid hans
hufvud-gärd, och stöta den genom Saul ned i
marken. Men David förbjöd Abisai att förgöra
honom och sade: Så sant Herren lefver,må
antingen Herren slå honom, eller må han
dö, när hans tid kommer, eller må han draga
i strid och där få sin bane! Men låte
Herren det vara långt ifrån mig, att jag skulle
sträcka min hand emot Herrens smorde.
Men han lät Abisai taga lansen och
vattenkruset, som ock stod vid Sauls hufvudgärd.
Och då han var kommen ett långt stycke
ifrån lägret, ropade han och lät Saul veta,
att han åter hade haft honom i sitt våld,
men att han icke ville göra honom något
ondt. Saul bekände då, att han hade
syndat och bad David komma tillbaka från sin
landsflykt samt lofvade att icke vidare göra
honom något, emedan hans lif nu åter hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
