Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
spänna före och fara, att regnet icke måtte
hindra honom. Och inom en handvändning
vardt himmelen svart af moln och storm
[ och ett starkt regn föll. Och Herrens hand
var öfver Elia, och han omgjordade sina
länder och lopp framfër Ahab på vägen till
Jisreel, 1 Kon. 18 kap. Aposteln Jakob
anför detta under med torkan och regnet
såsom ett bevis på, att Herren hörer bön,
i och säger, att Elia var en människa af
samma natur som vi, och i en bön bad han,
att det icke skulle regna, och det regnade
icke på jorden i tre år och sex månader*
Och han bad åter, och himmelen gaf regn,
och jorden frambragte sin frukt, Jak. 5: 17,
18. — Men när konung Ahab berättade för
drottning Isebel, hvad Elia hade gjort och
huru ban hade dräpt Baalsprofeterna med
svärd, sände Isebel bud till Elia och svor
vid gudarne, att hon dagen därpå skulle
dräpa honom. Och Elia fruktade sig, stod
upp och gick in i Juda land för att komma
undan Isebels hand. Och vid Beerseba
lämnade han sin tjänare och gick själfen
dagsresa ut i öknen, satte sig under en
ginster-buske, önskade sig döden och sade: Det är
nog. Tag nu, Herre, mitt lif I Jag är icke
bättre än mina fäder. Och han lade sig
till hvila och insomnade under ginsterbusken.
Men då uppenbarade sig en ängel för
honom och sade till honom: Statt upp och
ät! Och när han såg sig om, se, då låg
vid hans hufvudgärd ett glödbakadt bröd,
och där stod en kanna med vatten. Och
då han hade ätit ocü druckit, lade han sig
åter till hvila. Men då kom åter ängeln
vid honom och bjöd honom stå upp och äta,
ty han hade en lång resa att göra. Och
han stod upp och åt och gick, styrkt af
den maten, 40 dagar och 40 nätter till Guds
berg Horeb. Och där gick han in i en kula
och stannade där öfver natten. Men. äfven
där uppenbarade sig Herren för honom i en
röst och frågade honom, hvad han gjorde
där. Och Elia svarade, att han hade
nitälskat för Herren, ty Israels barn hade
öfvergifvit hans förbund, nedbrutit hans
altaren och dräpt hans profeter med svärd; och
Elia var allena igenblifven, och hans lif hade
de sökt att taga. Men Herren bjöd honom
gå tillbaka igen genom öknen till Damaskus,
och där skulle han gå in och smörja Hasael
till konung öfver Syrien; och Jehu skulle
han smörja till konung öfver Israel; och
Elisa skulle had smörja till profet i sitt
ställe. Och Herren sade, att han skulle
låta öfriga blifva 7,000 i Israel, alla de knän,
som icke hade böjt sig för Baal, och hvar
och en mun, som icke hade kysst honom,
1 Kon. 19: 1—18. Detta anför Paulus
såsom ett bevis för, att det i alla tider
finnes en icke förkastad kvarlefva af Israel
enligt utkorelsen af nåd, Rom. 11: 1—5. —
Och Elia gick därifrån, och han träffade
Elisa, där denne gick och körde oxarne på
marken, och han kastade sin mantel öfver
honom; och Elisa slaktade ett par oxar,
kokade köttet medels träredskapen och gaf det
åt folket att äta, tog afsked af sina
föräldrar, följde Elia och tjänade honom, 1 Kon.
19: 19—21. — När Isebel hade låtit mörda
Nabot, och Ahab gått att intaga dennes
vingård, kom åter Herrens ord till Elia, att
ban skulle gå ned och möta Ahab och
kungöra för honom, hvad Herren ämnade göra
honom för hans stora synds skull. Och
Elia gick och kungjorde för Ahab, att
Herren skulle utrota allt mankön i Israel, både
små och stora, af Ahabs hus; och de dödade
skulle icke ens blifva begrafna, utan deras lik
skulle blifva uppätna af hundar och af
himmelens fåglar. Och Isebel skulle blifva
uppäten af hundar på Jisreels vall. Men
emedan Ahab ödmjukade §ig, när han hörde
profetens ord, sade Herren Elia, att han
ville icke låta olyckan drabba i Ahabs
dagar, men i hans sons dagar skulle olyckan
drabba Ahabs hus, 1 Kon. 21: 15—29; 2
Kon. 9: 36, 37; 10: 10, 11, 17. — Då Ahasja,
Ahabs son, hvilken hade blifvit konung
i sin faders ställe, blifvit sjuk i Samaria
och sände bud till afguden Baal-Sebub,
Ekrons gud, för att fråga, om han skulle
vederfås af sin sjukdom, sade Herrens
ängel till Elia, att han skulle gå emot
sändebuden och säga dem, att de skulle vända
om till sin herre och säga honom, att
emedan ban hade sökt Baal-Sebub och icke
sökt Herren, så skulle han icke komma ur
sin säng, utan han skulle döden dö. Och
när buden kommo till konungen och sade
honom, hvad Elia hade sagt dem, sände
denne en höfvitsmän öfver 50 med sina 50
för att hämta Elia ned till konungen. Men
Elia sade till höfvitsmän nen, att eld skulle
falla ned af himmelen och förtära honom
och hans 50; och det skedde, såsom
profeten sade. Och en annan höfvitsmän kom
med sina 50, och det gick honom på samma
sätt. Men en tredje höfvitsmän kom, och
när han kom till Elia, föll han på knä och
bad om sitt och sina femtio mäns lif. Och
Herrens ängel sade till Elia, att ban skulle
icke frukta sig, utan stå upp och gå med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
