Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Epinetus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
rit sjuk. Därför sände Paulus honom till
dem och uppmanade dem att mottaga honom
i Herren med all glädje och hålla sådana i
ära, Fil. 2: 25—30; 4: 18.
Epinetus, »Akajas förstling åt Kristus.»
Paulus kallar honom sin älskade och sänder
sin hälsning till honom i brefvet till de
helige i Rom, kap. 16: 5. Namnet betyder:
Lofvärdig (Stora kyrkobibeln).
Ef 1. Den första af patriarken Judas 4
söner och Jakobs sonson. Hans fader gaf
honom en hustru, som hette Tamar.
Emedan Er var ond i Herrens ögon, dödade
Herren honom, medan denne ännu bodde i
Kanans land, så att han icke kom med till
Egypten, 1 Mos. 38: 3, 6; 46: 12; 4 Mos.
26: 19; 1 Krön. 2: 3. Namnet betyder:
Väktare, uppväckare (Stora kyrkobibeln).
Er 2. Selas förste son och brorson till
Er 1. 1 Krön. 4: 21.
Er 3. Denne upptages i Jesu släktled.
Hans fader hette Joses. Han hade en son,
som hette Elmodam, Luk. 3: 28.
Eran, en efraimit, af hvilken en släkt
uppstod, som kallades den eranska släkten, 4
Mos. 26: 36.
Erastus, en af Pauli medhjälpare. Då
Paulus hade föresatt sig att genom
Macedonien fara till Jerusalem, sände han Erastus
och Timoteus före till Macedonien, medan
han själf en tid stannade kvar i Asien, Apg.
19: 21, 22. I den stad (i Korint), hvarest
Paulus vistades, då han skref brefvet till de
helige i Rom, var Erastus stadens
kassaförvaltare och sände i detta bref sin hälsning
till församlingen i Rom, kap. 16: 23. När
Paulus skref sitt andra bref till Timoteus,
sade han, att Erastus stannat kvar i Korint,
kap. 4: 20.
Eri, den 5:te af Gads 7 söner. Han drog
med till Egypten i Josefs, hans farbroders,
tid. Af honom uppstod en släkt, hvilken
kallades den eriska släkten, 1 Mos. 46: 16;
4 Mos. 26: 16.
Esaia, den bekante profeten i Juda,
hvilken profeterade under konungarne Ussias,
Jotams, Ahas och Hiskias tid, Es. 1: 1.
När Rabsake, den assyriske konungens
här-höfvitsman, hvilken jämte andre »den
assyriske konungens drängar» hade kommit till
Jerusalem för att intaga staden, sände Hiskia
till Esaia och bad denne, att han måtte
åkalla Herren om hjälp för kvarlefvan af
Juda. Esaia sade då till sändebuden, att de
skulle svara deras herre, att han hade sagt,
att konungen icke skulle frukta för
assyrierna och deras hädelse. Herren skulle in-
I gifva Sanherib en sådan ande, att han för
ett lykte, som han finge höra, skulle draga
I tillbaka igen till sitt land. Herren skulle
låta honom falla för svärdet i eget land.
Och Rabsake vände tillbaka. Assyriens här
måste nämligen draga emot konungen i
Etiopien, hvilken dragit upp att strida emot
Assyriens konung. Men innan denne drog
åstad, sände han åter bud till Hiskia med
de orden: Låt icke din Gud bedraga dig,
sägande: Jerusalem skall icke varda gifvet
i den assyriske konungens hand. Inga
andra gudar hade nämligen kunnat rädda sina
folk ur denne konungs eller hans fäders hand.
Herren skulle då icke kunna rädda
Jerusalem och Juda ur hans hand, menade
Sanherib. Men när Hiskia hade fått brefvet,
ropade han till Gud och bad om räddning,
ja, han gick in i Herrens hus och framlade
brefvet inför Herrens ansikte och bad Gud
om hjälp emot den assyriske konungen. Då
sände Esaia till Hiskia och lät säga honom:
Så säger Herren, Israels Gud: Hvad du
har bedt till mig om Sanherib, konungen i
Assyrien, det har jag hört. Och samma
natt gick Herrens ängel ut och slog i
assyriernas läger 185,000 man. Sanherib själf
drog till Nineve, men när han gick in att
tillbedja i sin guds tempel, slogo två hans
egna söner honom ihjäl med svärd, 2 Kon.
19: 8—37; 2 Krön. 32: 9—21; Es. 36: 1—
37: 38.
Vid den tiden blef Hiskia dödligt sjuk,
och Esaia gick in till honom och sade:
Så säger Herren: Beställ om ditt hus, ty
du måste dö och skall icke lefva längre.
Men Hiskia grät och bad och ville icke dö.
Innan Esaia emellertid hade hunnit ut till
midten af staden Jerusalem, skedde
Herrens ord till honom, att han skulle
återvända till Hiskia och säga honom, att
Herren hade hört hans bön och ville göra
honom helbregda, så att han skulle kunna gå
upp i Herrens hus tredje dagen därefter.
Herren ville förlänga konungens lif med 15
år. Esaia lät lägga en fikonkaka på bölden,
och Hiskia tillfrisknade. Men Hiskia
begärde ett tecken därpå, att Herren ville göra
honom helbregda. Esaia lät då Hiskia välja
mellan det att skuggan skulle gå 10 streck
framåt eller 10 streck tillbaka. Hiskia valde
det senare. Och Esaia ropade till Herren,
och Herren lät skuggan på Ahas’ solvisare
gå tillbaka 10 streck, hvilka hon redan hade
öfverskridit, 2 Kon. 20: 1—11; Es. 38: 1—
8. Men då Hiskia hade blifvit frisk, sände
konungen i Babel till honom och lät lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
