Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Esarhaddon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
önska honom. Hiskia visade då sändebuden
allt hvad dyrbart och kostligt, som fanns i
hans hus och i hela hans rike. Esaia gick
då till kouungen och sade till honom, att
dagar skulle komma, då allt hvad i hans
hus vore skulle bortföras till Babel. Hans
barn, som härstammade ifrån honom, och
dem, hvilka han skulle föda, skulle man
taga, och de skulle blifva slafvar i
konungens af Babel palats. Men Hiskia svarade:
Godt är Herrens ord. Vare blott frid och
trygghet i mina dagar! 2 Kon. 20: 12—19;
Es. 39.
Esaia har författat en stor profetisk bok,
hvilken är intagen bland bibelns böcker
såsom den 23:dje i ordningen och innehåller
66 kapitel. I denna bok har han uttalat
profetior icke allenast om Israel utan äfven
om andra folk, såväl om deras fall som om
deras återupprättelse. Han har profeterat
om den härlighet, som skall råda på jorden
under den nya tidsåldern, under det
tusenåriga rikets tid. Om Kristus, hans födelse,
lif, lidande, död och uppståndelse, har han
skrifvit de mest tydliga profetior, ja, så
tydliga, att det nästan är som en historia om
något, som hade skett. Han har ock
profeterat om hedningarnas meddelaktighet i
Kristus. Och rätt många af hans profetior äro
upptagna i Nya Testamentet, anförda af
Herren Jesus och hans apostlar, t. ex. Matt. 3:
3; 4: 14—16; 8: 16, 17; 12: 15—21; 13:14,
15; 15: 7—9; Mark. 7: 6; Luk. 3: 3—6; 4:
17—19; Joh. 1 22, 23; 12: 37—41; Apg.
28: 25—27; Rom. 9: 27—29; 10: 20; 15:
12—21.
I 2 Krön. 26: 22; 32: 32 hänvisas till
Esaias bok om Judas och Israels
konungar. Denna bok kan dock icke vara Esaias
profetia, ty den innehåller ingen
sammanhängande historia om dessa konungar. Esaias
fader hette Amoz, Es. 1: 1 m. fi. st. Hans
namn ändas i N. Testamentet med
bokstafven s. Namnet betyder: Herrens salighet.
(Stora kyrkobibeln); Guds salighet
(Fjellstedt).
Tillägg: En gammal sägen förmäler, att
konung Manasse skall hafva mördat Esaia
på det sättet, att han lät söndersåga honom.
Profetens lefnad inträffade mellan åren 896
—810 f. Kr. (Fjellstedt).
Esarhaddon, en assyrisk konung, hvilken
härskat öfver Kanans land den tid, då han
sändt dit det folk, som bodde där, då
»fångenskapens barn» drogo med Esra från
Babel upp till Jerusalem, Esra 4: 2.
Esau, Isaks förstfödde och
tvillingbroder till Jakob. När barnen föddes, höll
Jakob sin broder i hälen. Den förste, som
kom fram, var röd och helt och hållen lik
en luden päls. Man kallade honom Esau,
hvilket äfven blef hans egentliga namn. Och
de vuxo upp, och Esau blef en man,
kunnig i jakt, en fältets man. Och det hände
sig en gång, att då Esau kom hem från
marken och var trött, Jakob hade kokat sig
en rätt af lins, och Esau bad Jakob, att
denne måtte gifva honom af den röda rätten.
Och Jakob begärde, att Esau då skulle sälja
honom sin förstfödslorätt. Och Esau
föraktade förstfödslorätten och bortsålde den
till Jakob för en maträtt samt gaf honom
en ed på, att förstfödslorätten skulle vara
hans. För denna handling kallar förf. till
Ebreerbrefvet honom oandlig, 1 Mos. 25:
21—34; Jos. 24: 4; 1 Krön. 1: 34; Mal. 1:
2; Ebr. 12: 16. För denna röda rätts skull
fick han namnet Edom, med hvilket namn
han sedan på flere ställen nämnes. Han
tog till hustru Oholibama, Seirs (Zibeons)
sondotter, och blef sedan herre i Seirs
bergland; och det landet fick han af Herren.
Hans afkomma kallas än Edom och
Edo-meer, än Esau och Esaus barn. Dessa
för-drefvo folket ur Seirs land, likasom Israel
sedan gjorde med inbyggarne i Kanan. Och
där hade redan 8 konungar regerat efter
hvarandra af Esaus barn, förrän ännu
Israel hade blifvit ett ordnadt konungarike,
1 Mos. 25: 30, 36; 5 Mos. 2: 4, 5, 8, 12, 22,
29; Jos. 24: 4; 1 Krön. 1: 48—50; 2 Krön.
21: 8; Jer. 49: 8, 10; Hes. 25: 12; Ob. 6—
10, 18, 19. Isak, Esaus fader, älskade Esau,
och när Isak vardt gammal och hans ögons
syn försvagad, bjöd han Esau, att denne
måtte gå ut i marken och jaga villebråd och
laga åt honom en smaklig rätt, att hans
själ måtte välsigna honom, förr än han doge.
Men Rebecka, deras moder, älskade Jakob,
och då hon hade hört Isaks tal till Esau,
sade hon till Jakob, att denne skulle gå
bort till hjorden och hämta två vackra
kil-lingar, att hon måtte däraf göra åt Isak en
rätt, hvilken Jakob, under sken af att han
vore Esau, skulle bära in till deras fader
och så få välsignelsen öfver sig, innan Esau
hunne hem från marken. Denna plan
lyckades; och när Esau kom in till sin fader,
hade Jakob varit inne hos fadern, och denne
hade ätit och välsignat Jakob. När Esau
märkte Jakobs bedrägeri, utbrast han: Han
har nu två gånger bedragit mig. Min
förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
