Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Israel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
utan Israel, ty du har kämpat med Gud
och människor och fått öfverhanden. Så
förändrade då Herren själf (eller ängeln
enligt Osea) hans namn ifrån Jakob till
Israel. Och Herren välsignade Jakob där.
När Jakob gick därifrån, haltade han på
sin höft. Och för den skull äta Israels
barn ännu i dag icke lårsenan, som ligger
på höftpannan, emedan Jakobs höftpanna
blef slagen vid lårsenan, 1 Mos. 32: 1—32;
35: 10; 17: 34; 1 Kon. 18: 31; 2 Kon. 17:
34; Os. 12: 3, 4.
Jakob fick därefter se sin broder Esau
komma emot honom med fyra hundra män,
och han gick fram till honom, och
under det han gick fram till sin broder,
bugade han sig sju gånger ned till jorden.
Men Esau lopp honom till mötes, tog
honom i famn, föll honom om halsen och
kysste honom; och de gräto båda. Jakob
presenterade sedan för Esau sina hustrur,
dessas tjänstekvinnor och sina barn; och
äfven dessa gingo fram och bugade sig för
honom. Jakob i erbjöd åt Esau af sina
hjordar en »hälsningsskänk», emedan denne hade
tagit så »gunstigt» emot honom. Men Esau
ville icke mottaga något af honom, emedan
han hade nog ändå; dock släppte Jakob
honom icke, förr än han tog emot skänken. Esau
vände därefter tillbaka och tog vägen till
Seir. Jakob kom därefter till Sukkot, byggde
där ett hus åt sig och uppsatte skjul åt sin
boskap. Sedan kom han lyckligt och väl
till staden Sikem i Kanans land och
uppslog sitt läger utanför staden. Han köpte
där af Hamors, Sikems faders, barn det
åkerstycke, på hvilket han hade uppslagit
sitt tält, för hundra kesiter (fyrahundra
sik-lar eller åttahundra kronor). Och han
uppreste där ett altare åt Herren. Detta
åkerstycke tillföll framdeles Josefs barn till
besittning. På samma jordstycke begrofvo
Israels barn Josefs ben, hvilka de hade fört
med sig, då de befriades ur träldomen i
Egypten, 1 Mos. 33: 1—20; Jos. 24: 32.
Kanske var det samma jordstycke, hvilket
Jakob gaf åt sin son Josef, hvilket med svärd
och båge skulle tagas ifrån amoreerna.
Amo-reerna kunde mycket väl hafva tagit landet
i besittning efter den tiden, sedan Jakob hade
köpt det. På detta jordområde fanns den
brunn, vid hvilken Jesus träffade
tillsamman med den samaritiska kvinnan och om
hvilken denna säger, att samariterna hade
fått den af Jakob, ur hvilken brunn Jakob
själf, hans barn och hans boskap hade
druckit, 1 Mos. 48: 22; Joh. 4: 5—12.
Sedan emellertid Jakob flyttat till Sikem,
gick Dina, hans dotter, ut att besöka landets
döttrar. Men Sikem, son till Hamor, det
landets herre, tog då, lägrade och kränkte
henne, och hans hjärta fäste sig vid henne.
Hamor gick sedan till Jakob och begärde
dennes dotter till hustru åt sin son Sikem.
Han bad både Jakob och dennes söner, att
de skulle besvågra sig med Hamors barn
och blifva ett folk med dem. Men Jakobs
söner förtröt det storligen, att Sikem hade
kränkt deras syster. Men de svarade Sikem
och hans fader med list och sade, att om
dessa ville låta omskära allt mankön ibland
sig, så ville de uppfylla deras begäran; i
annat fall kunde de det icke. Dessa gingo
då in därpå. Allt mankön, som gick in
genom Hamors stadsport, lät sålunda omskära
sig. Men på tredje dagen, då folket ännu
icke var läkt, gingo Jakobs söner, Simeon
och Levi, in i staden och slogo ihjäl
männen därinne, plundrade staden och togo med
sig som byte allt deras gods, alla deras
späda barn, deras kvinnor och allt hvad som
fanns inom hus. Men Jakob blef bedröfvad
för detta handlingssätt och fruktade, att
landets invånare skulle komma och nedgöra
honom och hans hus, 1 Mos. 34.
Herren uppenbarade sig då åter för Jakob
och bjöd honom stå upp, gå till Betel, stanna
där och bygga ett altare åt Herren. Jakob
rensade nu sitt hus ifrån alla främmande
gudar, tog alla dessa och folkets alla
öron-ringar och gömde dem under terebinten vid
Sikem. Hans folk fick rena sig och byta
om kläder, innan det bröt upp och gick till
Betel. Och en förskräckelse ifrån Gud kom
öfver de städer, som lågo där omkring, så
att de icke förföljde Jakobs söner, 1 Mos.
I 35: 1—7. Jakob bröt sedan upp ifrån
Betel. Och då han hade ännu ett stycke väg
till Betlehem, födde Kakel åt Jakob dennes
I tolfte och siste son, Benjamin. Men
födslovåndan blef henne så svår, att hon dog i
barnsnöden, och hon vardt begrafven vid
vägen till Betlehem. Och Jakob reste upp
en minnesvård öfver hennes graf, som än i
I dag (när 1 Mos. skrefs) kallas Rakels
grafvård, 1 Mos. 35: 16—20; 48: 7. Detta var
den tilldragelse, hvarpå Jeremia grundar sin
profetia om Rakels gråt öfver sina barn,
hvilken profetia nådde sin uppfyllelse i det
stora barnamordet af konung Herodes, Jer.
31: 15; Matt. 2: 16—18.
Och Jakob slog upp sitt tält på andra sidan
om Migdaleder. Medan han bodde där, gick
Ruben, hans äldste son, och lägrade Bilha,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
