Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Israel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
hans faders frilla, hvarför denne också miste
sin förstfödslorätt, hvilken i stället blef gifven
åt Josef, Jakobs förste son med hans hustru
Rakel och den elfte af alla Jakobs söner,
1 Mos. 35: 22; 49: 4; 1 Krön. 5: 1, 2.
Jakob kom sedan till sin fader Isak, till
Mamre vid Hebron, där Abraham och Isak
hade bott såsom främlingar. Och Isak
Jakobs fader, dog vid etthundra åttio års
ålder, och hans söner Esau och Jakob
be-grofvo honom. Dessa hade då upphunnit
den ansenliga åldern af etthundratjugu år,
1 Mos. 35: 27—29. Emedan både Esau och
Jakob hade blifvit så mäkta rike män, att
de icke kunde bo tillsammans — ty landet,
där de nu bodde, kunde icke rymma dem
för deras boskapshjordars skull — tog Esau
allt det honom tillhörde af både människor
och egodelar och for till ett annat land.
undan sin broder Jakob. Och Esau bosatte
sig i Seirs bergsbygd, där han redan en
längre tid vistats, 1 Mos. 36: 6—8. Och
Jakob bosatte sig i det landet, där hans
fader hade bott såsom främling, i Kanans
land, kap. 37: 1.
Af alla sina söner älskade Jakob Josef
mest. Denne frambar till sin fader de
onda rykten, som sades om hans bröder.
Josef hade emellertid drömmar, som tydde
på, att han en gång skulle komma att
blifva herre öfver hela sin faders hus och
öfver alla sina bröder. För detta allt blefvo
bröderna mycket hätske emot Josef och
kunde icke tala honom vänligt till. Det
begaf sig sålunda en gång, att, då Jakobs
tio söner voro ute och vallade sin faders
hjordar, sände Jakob Josef för att gå och
se, huru det stod till med sönerna och med
fåren. Men då bröderne fingo se Josef
komma, beslöto de att döda honom och på
det sättet göra slut på drömmarnas
uppfyllelse. Men i det samma kommo
isma-elitiska köpmän tågande där förbi. Till
desse sålde de Josef. De refvo sedan
sönder hans kjortel, slaktade en bock, doppade
kjorteln i bockens blod och sände den samma
hem till deras fader, på det att han måtte
tro, att ett vilddjur hade dödat Josef. Också
lyckades det dem att få Jakob att tro, att
så hade tillgått. Men Jakob sörjde sin son
Josef outsägligt mycket i lång tid. Ja, han
ville icke låta trösta sig öfver sin son, utan
sade: »Jag skall med sorg nedstiga i de
dödas rike till min son, kap. 37: 2—35; Apg.
7: 9. Men ismaeliterna sålde Josef ned till
Egypten, hvarest denne efter stor
förödmjukelse blef af konungen i Egypten upphöjd
till landets herre. Så begaf det sig några
år därefter, att en stor hungersnöd
inträffade, hvilken sträckte sig äfven till Kanans
land. Äfven Jakob och hans hus kommo
då att lida af hungern. Men då Jakob fick
höra, att det fanns säd att köpa i Egypten,
sände han sina tio söner dit att köpa säd;
endast sin yngste son Benjamin behöll han
hemma. Då Jakobs söner kommo till
Egypten och framfördes till Josef, igenkände han
sina bröder, men desse igenkände icke
honom. Josef förställde sig då för dem och
utfrågade noggrannt om sin fader och sin
broder Benjamin, utan att därigenom
förråda, hvem han själf var. Sedan lät han
dem få säd och fara hem till sin fader, men
ålade dem bestämdt, att de, såsom bevis på
att de vore redlige män, skulle komma dit
igen och då föra med sig sin yngste broder
Benjamin. Såsom säkerhet för att de så
skulle göra, behöll Josef Simeon kvar
såsom fånge, men lät de nio andra bröderna
fara hem till fadern med säden. Men när
bröderna kommo hem och icke hade Simeon
med sig och därjämte ville fara till
Egypten igen och då hafva äfven Benjamin med
sig, vardt deras fader högligen bedröfvad
och sade: Josef är borta, Simeon är borta,
och Benjamin viljen I taga ifrån mig. Skulle
allt detta öfvergå mig? Och ban ville icke
lämna Benjamin ifrån sig. Men då säden
var slut, och bröderna icke ville fara åter
dit, med mindre de finge Benjamin med sig,
måste han låta äfven denne fara och sände
därjämte några skänker af det landets bästa
frukt till honom, som hade sålt säden till
dem. Han visste icke, att det var hans egen
son. När bröderna denna gång kommo till
Egypten, gjorde Josef sig känd för dem.
Han lät då bröderna få säd, men sände
därjämte, med Faraos tillåtelse, hvilken han
hade upplyst om sin släkt, hälsning till
sin fader, att han med alla de sina skulle
komma ned till Egypten, så skulle de där
blifva försörjda under den hårda tiden,
hvilken komme att fortsätta ännu fem år. Ja,
Farao själf bjöd Josefs bröder att fara hem,
hämta sin fader och komma igen med alla
de sina, både stora och små. De skulle då
få det bästa i Egyptens land, ja, få äta af
landets fetma. Han sände sålunda med dem
vagnar för deras kvinnor och deras små
barn att forsla dessa på. Han sade till dem,
att de icke borde bekymra sig, om de måste
lämna något af sitt bohag kvar i Kanans
land; ty hvad bäst vore i hela Egyptens
land skulle höra dem till. När nu Jakobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
