Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Johannes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes 4. En man tillhörande den
första kristna församlingen i Jerusalem. Han
kallas äfven och oftast Markus. Hans
moder Maria (Maria 5) hade ett hus i nämnda
stad, och det var där lärjungarna voro
församlade, då Petrus genom en Herrenå ängel
blef befriad ur fängelset, Apg. 12: 12. Då
Paulus och Barnabas, efter att hafva
fullgjort ett uppdrag i Jerusalem, reste därifrån,
togo de Johannes med sig såsom tjänare.
Men när de kommo till Perge i Pamfylien,
skildes han ifrån dem och for till
Jerusalem igen.
Men man kan märka, att detta icke var
väl gjordt af honom. När han en tid
därefter kom tillbaka till nämnda apostlar och
desse ämnade vända om och besöka de
församlingar, där de hade rest fram, så ville
Paulus icke taga honom med, honom som en
gång hade skilt sig ifrån dem och icke
förblifvit hos dem i arbetet. 3 len Barnabas,
hvars syskonbarn han var, ville hafva honom
med. Af denna anledning skildes Paulus
och Barnabas åt, och Barnabas tog
Johannes med sig, Apg. 12: 25; 13: 5, 13; 15: 35
—38; Kol. 4: 10. Men innan Paulus skref
brefvet till de troende i Kolosse, hade denne
blifvit mera förtrogen med Johannes igen,
hvilken då var närvarande och sände sin
hälsning med. Desse troende fingo ock
några föreskrifter angående honom. Paulus
skref, att om han komme till dem. så skulle
de mottaga honom, Kol. 4; 10. När Paulus
skref det andra brefvet till Timoteus, var
Johannes hos honom. Paulus skref nämligen
och bad, att han skulle föra honom med sig
till honom, ty han vore honom till god
nytta med sin tjänst, 2 Tim. 4: 11. När
Paulus skref brefvet till Filemon, var
Johannes närvarande hos Paulus såsom hans
medarbetare och sände sin hälsning med till
Filemon, v. 23. När Petrus skref sitt första
bref, var Johannes närvarande hos honom
och sände sin hälsning med till dem, hvilka
brefvet gällde. Petrus kallar honom sin son,
1 Petr. 5: 13. Den andra boken i Nya
Testamentet, Markus’ evangelium,
tillskrifves honom.
jojada 1. En präst i Israel och en »furste
för Aron» i Davids tid; drog med till Hebron
med tretusensjuhundra man för att flytta
Sauls konungadöme öfver på David, 1 Krön.
12: 27. Han hade en son, som hette
Benaja (Benaja 1), hvilken var befälhafvare
öfver lifvakten hos konung David, och
hvilken förblef trogen äfven emot hans son
Salomo (Benaja 4), 2 Sam. 8: 18; 20: 23;
23: 20, 22; 1 Kon. 1: 8, 26, 32, 36, 38; 2:
25, 29, 34, 35, 46; 4: 4; 1 Krön. 11: 22, 24;
18: 17; 27: 5. Namnet betyder: Den, som
känner Herren, Herren vet det (Stora
kyrkobibeln).
Jojada 2. En präst i Juda på den tiden,
då konung Ahasja blef dödad. Han var
gift med dennes syster Josabeat. När Atalia,
Ahasjas moder, reste sig upp för att döda
alla konungabarnen, tog Josabeat Joas,
Ahasjas yngste son, som då var ett litet barn,
och gömde honom undan för Atalia.
Jojada och Josabeat höllo pilten gömd i sex
år i Guds hus, under det att Atalia
regerade i landet. Men på det sjunde året sände
Jojada efter höfvitsmännen för lifvakten och
gjorde ett förbund med desse. Han hade
då fram konungasonen och visade honom
för höfvitsmännen, hvilka ordnade
manskapet, gjorde Joas till konung och dödade
Atalia. Och Jojada gjorde ett förbund
mellan Herren, konungen och folket, att de
skulle vara Herrens folk, och mellan
konungen och folket. Herrens hus renades
nu från alla bildstoder och altaren, som
hade användts vid Baalsdyrkan; och Jojada
tillsatte tillsyningsmän i Herrens hus, 2 Kon.
11: 1—21; 2 Krön. 22: 10—23: 21.
Jojada undervisade Joas i Herrens fruktan,
och denne gjorde hvad rätt var i Herrens
ögon, så länge Jojada lefde. När Joas hade
befallt prästerna emottaga de penningar,
hvilka inflöto till Guds hus och låta
istånd-sätta huset, togo de emot penningarna, men
försummade att låta iståndsätta huset. Då
kallade konung Joas prästen Jojada och de
öfriga prästerna och frågade dem, hvarför de
icke låtit iståndsätta det, som var fölfallet på
Guds hus. Joas bjöd då prästerna att icke
mer uppbära penningar till Guds hus, till
hvilket påbud de ock samtyckte. Och prästen
Jojada tog en kista, borrade ett hål på dess
lock och ställde den vid altaret på högra
sidan om ingången till Herrens hus. Och
prästerna, som höllo vakt vid tröskeln, lade
dit alla penningar, som erlades till Herrens
hus. Sedan blef huset iståndsatt, 2 Kon.
12: 2—16; 2 Krön. 24: 2—14. Jojada var
egentligen den, som styrde riket, och var
såsom förmyndare för konungen. Han tog
åt konungen två hustrur, 2 Krön. 24: 2.
Men äfven hans slut kom. Han vardt
gammal och mätt af dagar och dog vid
etthundratrettio års ålder. Och de begrofvo
honom i Davids stad ibland konungarna,
emedan ban hade gjort väl med Israel och
med Gud och hans hus, v. 15, 16. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
