Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jonatan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade tagit i en nians hus, som hette Mika,
Dom. 18: 30, 31. Namnet betyder: Herrens
gåfva (Stora kyrkobibeln).
Jonatan 2. Den förste af konung Sauls
fyra söner (Saul 4). Jonatan hade två
söner: Merib-Baal och Mefiboset, 1 Sam. 14:
49; 1 Krön. 8: 33, 34; 9: 39, 40; 2 Sam. 4:
4; 9: 6. Han var en tapper krigare och
utförde stora bragder, då han var med sin
fader i krig, hufvudsakligast mot felisteerna.
I början af sitt regemente hade Saul en
gång med sig tvåtusen män och Jonatan
ett tusen. Jonatan slog felisteernas
besättning, som var i Geba. När detta • blef
kunnigt i Israel, församlade sig hela folket till
Saul i Gilgal, 1 Sam. 13: 1—4.
Men felisteerna drogo tillsamman en skara,
talrik som »sanden i hafvet», för att strida mot
Israel. Då Israel kom i nöd, öfvergaf man
Saul och gömde sig undan för felisteerna i
källare och brunnar och hvar man eljest
kunde göra det, och endast sexhundra män
blefvo kvar hos Saul. Felisteerna hade
emellertid tagit både svärd och spjut ifrån Israel.
Ingen smed fanns heller i Israel, som kunde
göra nya vapen, så att, när stridsdagen kom,
fanns ingen, som hade vapen förutom Saul
och Jonatan allena. Men en dag tog
Jonatan, både Saul och folket ovetande, endast
sin vapendragare med sig, gick emot
felisteernas utpost och sade: Intet är, som
hindrar Herren, att hjälpa genom många eller
genom få. Och Herren var med Jonatan,
och denne slog ner tjugu man af felisteerna.
Ett jordskalf förnams då, en stor
förskräckelse uppstod i felisteernas läger och en
förvirring, så att den ene lyfte svärdet mot
den andre, och de, som icke blefvo
nedgjorde, flydde af förskräckelse undan för
Israel. Och Herren gaf seger den dagen
genom Jonatans hand. Då felisteerna flydde,
samlade Israel sig åter till Saul och jagade
efter felisteerna. Och Saul besvor
krigsmännen att icke äta något före aftonen, på
det de icke måtte försumma att jaga efter
fienden. Då folket kom in i skogen, flöt där
honung på marken, men fastän krigsmännen
voro mycket hungriga, tordes ingen taga af
honungen och äta för edens skull, som var
gången af Sauls mun. Men Jonatan hade
icke hört eden; han tog därtör något af
honungen och åt, och hans ögon vordo klara.
En man upplyste honom nu, att hans
fader hade tagit en dyr ed af folket och
sagt: Förbannad vare hvar och en, som
förtär något i dag! Jonatan svarade då,
att hans fader hade dragit olycka öfvex-
landet med denna sin ed. Om folket hade
fått äta af det byte, hvilket man tagit från
felisteerna, så skulle desses nederlag hafva
blifvit mycket större. Då Saul sedan
frågade Gud, fick han icke något svar. Och
Saul befallde alla hof vitsmännen, att de
skulle utröna, hvem som var orsaken därtill,
och svor, att om det än vore hans son
Jonatan, så skulle den mannen dö. Och lotten
träffade Jonatan. Saul ämnade då låta
straffet drabba honom. Men krigshären satte sig
bestämdt däremot och sade, att då Jonatan
hade förskaffat dem en sådan seger, så skulle,
så sant Herren lefde, icke ett hår krökas
på hans hufvud, ty med Gud hade han den
dagen verkat. Och folket friade Jonatan
ifrån dödsstraffet, 1 Sam. 13: 1—14: 4<i.
När David stod inför Saul, efter att hafva
slagit felisteern Goliat, fästade sig Jonatans
hjärta vid David, så att han älskade honom
såsom sitt eget lif. Fastän Jonatan fick veta,
att riket skulle tagas ifrån hans fader Saul
och gifvas åt David, upphörde han ändå
icke att älska honom, utan begärde af
David endast, att denne icke skulle upphöra
att bevisa barmhärtighet emot Jonatan och
hans säd, sedan Herren gifvit riket i Davids
hand. Och Jonatan och David ingingo
förbund med hvarandra, och deras inbördes
kärlek var »starkare än kvinnokärlek». När
David hade fallit i onåd hos konungen, så
att denne stod efter att taga hans lif,
räddade Jonatan honom undan Sauls hand,
hvarför det icke var långt ifrån, att Saul
hade skjutit ihjäl sin egen son Jonatan.
Han blef nämligen räddad genom att fly
undan Sauls pil, hvilken fastnade i väggen
midt emot, där Jonatan stod. Då David
var i landsflykt för Saul och denne förföljde
honom, stod Jonatan upp och besökte
David, där denne var för tillfället i en skog i
öknen Sif, och styrkte hans hand i Gud. De
förnyade där förbundet med hvarandra, kap.
18: 1—4; 19: 1—7; 20: 1—43; 23: 13—18.
Men när felisteerna åter stridde mot
Israel, flydde Israels män för felisteerna och
föllo slagna på Gilboa berg. Saul och hans
vapendragare samt tre hans söner, Jonatan,
Abinadab och Malkisua blefvo äfven slagna
och dogo på Gilboa berg. Men då
inbyggarne i Jabes i Gilead hörde, att Saul och
hans söner voro döde och deras kroppar
skymfade af felisteerna, stodo alla
vapenföre män upp, gingo hela natten och togo
deras kroppar ned ifrån muren i Betsan,
hvarest felisteerna hade upphängt dein, förde
dem till Jabes och uppbrände dem där. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
