Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jesus hade sagt, och gick ut och grät
bittert, Matt. 26: 57, 58, 69—75; Mark. 14: 53,
54, 66—72; Luk. 22: 54—62; Joh. 18: 15—
18, 25—27.
När Jesus var uppstånden från de döda,
och några kvinnor, som menade, att han
ännu var kvar i grafven, kommo dit för
att smörja hans lekamen, sågo de en ung
man, klädd i hvita kläder, sittande i
grafven. Och denne sade till kvinnorna, att
de skulle gå och säga lärjungarne, att desse
skulle gå till Galileen och träffa Jesus,
ty han ville gå före dem dit. Och när
han sade dem detta, nämnde han endast
Petrus vid namn, Mark. 16: 1—8. Och när
kvinnorna kommo och sade detta till
lärjungarne, stod Petrus jämte Johannes upp
och sprang till grafven; och då han lutade
sig ditin, fick han se endast svepningen
ligga där; och han gick därifrån,
förundrande sig öfver det som hade skett, Luk.
24: 12; Joh. 20: 1—9. Sannolikt träffade
han Jesus själf, då han gick ifrån grafven,
ty när två lärjungar, som på
uppståndelsedagen hade gått till Emmaus, kommo
tillbaka till Jerusalem igen för att berätta för
de elfva, att de hade sett Jesus, förekommo
desse dem och sade, att Jesus var
visserligen uppstånden och hade blifvit sedd af
Simon. Paulus säger, att Jesus var sedd
af Kefas förr än af de tolf, Luk. 24: 33
—35; 1 Kor. 15: 5. En annan gång efter
Jesu uppståndelse, då några af lärj ungarne
voro församlade vid Tiberias haf, sade Petrus
till de öfrige, att han gick bort och fiskade;
då gingo de andra ock med honom. Men
då det redan var morgon, stod Jesus på
stranden. Och då de på hans fråga, om de
hade något att äta, svarade nej, sade han
till dem, att de skulle kasta ut nätet på
högra sidan om båten, så skulle de finna.
Och de kastade ut och fingo så mycket, att
de förmådde icke att draga upp det. När
då Petrus genom en af de andra lärjungarne
blef uppmärksamgjord därpå, att det var
Jesus, band han om sig öfverklädnaden, ty
han var naken, och kastade sig i sjön. Då
de andra lärjungarne sedan kommo med
båten, steg han upp i den och drog nätet
i land, fullt med stora fiskar. Därpå
in-bjödos de af Jesus till en måltid, som han
lagat i ordning åt dem, och de åto.
När de nu hade ätit, sade Jesus till
Simon Petrus: Simon, Jonas’ son, älskar du
mig mer än dessa? Han sade till honom:
Ja, Herre, du vet, att jag har dig lcär.
Han sade till honom: Föd mina lam. Äter
sade han till honom för andra gången:
Simon, Jonas’ son, älskar du mig? Han sade
till honom: Ja, Herre, du vet, att jag har
dig kär. Han sade till honom: Yårda mina
får. Han sade till honom för tredje
gången: Simon, Jonas’ son, har du mig kär?’
Petrus vardt bedröfvad däröfver, att han
för tredje gången sade till honom: har du
mig kär? Och han sade till honom: Herre,
du vet all ting; du vet, att jag har dig
kär. Jesus sade till honom: Föd mina får.
— Sedan sade Jesus honom, med hvad död
han skulle förhärliga Gud. Och när han
hade sagt detta, sade han till honom: Följ
mig! Då nu Petrus vände sig om och såg
den lärjunge följa, hvilken Jesus älskade,,
frågade han, huru det skulle blifva med
denne. Men Jesus svarade honom, att det
var en sak, med hvilken Petrus icke hade
något att skaffa, utan han skulle bara följa
Jesus, Joh. 21: 1—22.
Efter Jesu himmelsfärd var det Petrus,
som uppstod ibland lärjungarne och sade,
att de måste välja en annan till apostel i
stället för Judas Iskariot; och såsom skäl
därför anförde han profetior ur Psaltaren,
Apg. 1: 15—26; Ps. 41: 10; 69: 23—29. Och
när pingstdagen kom och anden gafs åt
lärjungarne, och det församlade folket icke
förstod, hvad som var å färde, och somliga af
dem sade, att de voro druckna af sött vin,
då uppstod Petrus och sade, att de voro
icke druckna, utan de hade fått den helige
ande enligt en profetia därom af Joel,
hvilken profetia han fullständigt anförde. Sedan
fortsatte han med kraft och frimodighet att
vittna för dem, att Jesus af Nasaret, hvilken
de hade korsfäst, var uppstånden igen och
var den i skrifterna utlofvade Kristus. Och
han uppmanade dem att ändra sitt sinne och
låta döpa sig i Jesu Kristi namn, så skulle
de få syndernas förlåtelse. Och icke
mindre än tre tusen själar mottogo ordet med
glädje den dagen, läto döpa sig och kommo
till församlingen, Apg. 2: 1—41. — En gång,
då han jämte Johannes gick upp i templet
under en bönestund, botade han en lam
man. Och då folket sprang förskräckt till
dem, började han bestraffa dem för det, att
de hade dräpt Jesus, hvilken Gud hade
uppväckt, och uppmanade dem att ändra sitt
sinne och omvända sig, att deras synder
måtte varda utplånade och att Kristus måtte
kunna komma igen. Emedan de gjorde
denna gärning i Jesu namn och i Jesus
förkunnade uppståndelsen från de döda,
blefvo de af prästerna, tempelvakten och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
