Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sadduceerna gripne och satte i häkte. Men
för folkets skull vågade de icke straffa dem,
ty folket var gladt, att mannen hade blifvit
botad; utan de endast hotade dem och
för-bjödo dem att tala i Jesu namn och läto
dem gå. Apostlarne rättade sig dock icke
efter förbudet, Apg. 3, 4 kap.
Under det att församlingen i Jerusalem
hade allt gemensamt, kommo två
församlingsmedlemmar, Ananias och hans hustru*
fram med en del af sin egendom, men
sade, att det var alltsamman, och för denna
falskhets .skull straffade Petrus dem i
andens kraft med blotta ord, så att de föllo
ned döda, Apg. 5: 1—11. Och Petrus så
väl som de öfriga apostlarne gjorde många
tecken, så att de buro ut sjuka och lade dem
på bårar och i sängar på gatonia, på det
att, då Petrus kom gående, åtminstone hans
skugga måtte falla på någon af dem, Apg.
5: 12—16. Men öfversteprästen och alla de,
som voro med honom, blefvo rasande och
buro händer på apostlarne och satte dem i
allmänt häkte. Men en Herrens ängel
öppnade om natten dörrarna till fängelset och
förde ut dem och sade till dem: Gån åstad
och uppträden och talen i templet till
folket alla detta lifvets ord. Och de gingo.
Om morgonen skulle de framhafva dem för
rådet; men då de icke funno dem i
fängelset, blefvo de tveksamme om hvad som
skulle blifva däraf. Men när de fingo veta,
att de voro i templet, hämtade de dem
inför rådet: dock vågade de icke bruka våld.
Nu sporde dem öfversteprästen, om de icke
hade allvarligt bjudit dem att icke lära i
Jesu namn. Då svarade Petrus med all
frimodighet, att de måste mer lyda Gud än
människor. Och han vittnade kraftigt för
dem om Jesus, hvilken de hängt på träd,
att honom hade Gud uppväckt och upphöjt
till en furste och frälsare. Då skar det dem
i hjärtat och de rådslogo om att rödja
apostlarne ur vägen. Men efter Gamaliels råd
läto de dem gå, sedan de först hade
hud-flängt dem och åter igen förbjudit dem att
tala i Jesu namn. Men apostlarne gingo ut,
glade däröfver, att de fingo lida för Jesu
skull. Och de fortsatte att lära i templet
och i husen, att Jesus var Kristus, Apg. 5’
17—42.
Då Filippus hade predikat Kristus i en
stad i Samarien och många därstädes trott
det glada budskapet och blifvit döpta i Jesu
namn, blefvo Petrus och Johannes sände
dit ned af apostlarne i Jerusalem. Och när
de kommo, bådo de för de troende, lade
händerna på dem, och dessa fingo då den
helige ande. Men där i staden var en
spåman vid namn Simon, och äfven han trodde.
När nu denne såg, att den helige ande gafs
genom händers påläggning af apostlarne,
bjöd han dem penningar och sade: Gifven
ock mig denna makt, att hvar och en, på
hvilken jag lägger mina händer, får den
helige ande. Då uppträdde Petrus riktigt
skarpt emot Simon, önskande, att hans
silfver och guld måtte gå med honom till
för-tappelse. Och han sade till honom, att hans
hjärta var icke rätt för Gud och att han
var stadd i bitterhets galla och
orättfärdighets band. Då de nu hade vittnat och talat
Herrens ord därstädes, återvände de till
Jerusalem och förkunnade evangelium i många
samariternas byar, Apg. 8: 5—25. Och då
församlingen nu hade frid öfver hela
Judeen, Galileen och Samarien, gick Petrus
allestädes omkring och kom så äfven till
de heliga, som bodde i Lydda. I denna
stad botade han en man, som var lam. och
som hade legat till sängs i åtta år. Detta
under hade till följd, att alla, som bodde i
Lydda och Saron, omvände sig till Herren.
I Joppe, som låg nära Lydda, bodde vid
denna tid en lärjunginna, som hade öfvat
mycken barmhärtighet mot de fattiga. Hon
hade just nu dött. Och lärjungarne sände
bud till Petrus, att han ofördröjligen måtte
komma till dem. När han då kom dit och
såg deras sorg, dref han ut dem alla, föll
på sina knän och bad och uppväckte henne
och gaf henne lefvande åt dem igen. Och
det vardt kändt i hela Joppe, och många
trodde på Herren. Och Petrus blef kvar
många dagar i Joppe, där han bodde hos
en garfvare, som hette Simon, kap. 9: 31
—43.
Medan Petrus var i Joppe, kom bud till
honom från en gudfruktig krigshöfding i
Cesarea, vid namn Kornelius, hvilken hade
fått tillsägelse af en ängel, att han skulle
sända efter Petrus, att denne måtte säga
honom ord, hvarigenom han skulle blifva
frälst. Under det nu buden voro på väg
mot Joppe, var Petras i bön till Gud, föll
i en hänryckning och såg en syn,
hvarigenom Herren uppenbarade för honom, att
han icke skulle akta hedningarne ovärdiga
att höra evangelium. Och då Petrus tänkte
på synen, sade anden till honom, att tre
män sökte honom och att han icke skulle
tveka att gå med dem, ty Herren hade
sändt dem. Då bjöd Petras in männen och
härbergerade dem. Dagen därpå for ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
