Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Raham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned med ett rosenrödt tåg genom fönstret
och lät dem gå; och de blefvo räddade och
kommo undan konungens utskickade.
Männen svuro ock Rahab den begärda eden
med det villkor, att när de kommo för att
intaga staden, skulle hon hafva samma snöre
bundet i fönstret och hafva samladt i sitt
hus sin fader, sin moder, sina bröder och
hela sin faders hus. Därjämte skulle hon
icke få rödja deras ärende. Rahab gjorde,
som spejarena hade föreskx-ifvit henne. Och
då Israels barn ödelade staden, skonade de
Rahab odh hela hennes faders hus, såsom
spejarne hade svurit henne. De fingo ock
bo i Israel allt framgent. Med anledning
häraf upptages Rahab ibland dem, som
sägas hafva handlat i tro. Jakob säger, att
hon vardt rättfärdigad af gärningar, då hon
mottog sändebuden och släppte ut dem en
annan väg, Jos. 2; 6: 17, 23, 25; Ebr. 11:
31; Jak. 2: 25. Namnet betyder: Trotsig
(Kongl. Bibelkommissionen); trotsighet
(Melin). v
Raham, en man af Judas stam. Hans
fader hette Sema, och han hade en son, som
hette Jorkeam, 1 Krön. 2: 44. Namnet
betyder: Mild och barmhärtig (Stora
kyrkobibeln).
Rakab, En kvinna, hvars man hette
Sal-mon. Båda upptagas i Jesu släktled. De
hade en son, som hette Boes, Matt. 1: 5.
Namnet betyder: Vid, utbredd (Stora
kyrkobibeln).
Anm. Många öfversätta dessa kvinnors
namn lika. Somliga skrifva Rahab och
somliga Rakab. Och somliga bibeltolkare
antaga äfven, att det var samma kvinna.
Därom säger Fjellstedt: »Rahab var troligen
den kvinnan i Jeriko, som kom till tro på
Israels Gud, och i tron fördolde och
räddade Josuas spejare och blef därför själf
räddad och upptagen bland Israels folk.
Ar det denna kvinna, som här menas, så
äro flere släktleder här förbigångna, ty det
var mellan henne och David omkring
trehundra år.» Anm. till Matt. 1: 5. Och
åter: »Denna hedniska kvinna har redan en
början till tro på Israels Gud, och för hans
skull vågade hon göra hans folk en tjänst,
som hade kunnat kosta hennes lif. Se Ebr.
11: 31. Hennes tro var således verksam.
Genom denna tro blef hon upptagen i Guds
folk Israel, blef en stammoder för Messias
och ett härligt uppmuntrande exempel för
alla hedningar, som vilja ingå i det andliga
Israel.» Anm. till Joh. 2: 25. Andre
antaga dock, att det var två kvinnor.
Rakel, patriarken Jakobs hnstru och
samhustru med sin syster Lea. Hon var dotter
till Jakobs morbroder, Laban i Mesopotamien,
och således kusin till Jakob och dennes
broder Esau. När Jakob flydde till
Mesopotamien undan sin broder-Esau, var Rakel
den första han träffade af Labans hus. Han
mötte henne vid en vattenbrunn, då hon
kom dit med sin faders får. Jakob
vattnade då fåren åt henne, tog henne i sin
famn och kysste henne och sade henne,
hvem han var. Rakel lopp då och
berättade det för sin fader, som kom ut till
Jakob och förde honom in i sitt hus. Jakob
stannade en tid hos Laban för att vakta
hans får. Men när Jakob hade varit hos
Laban en månad, frågade denne, hvad lön
han skulle gifva honom, ty ehuru han var
hans släktinge, skulle han dock icke tjäna
honom för intet. Då svarade Jakob, som
redan hade blifvit kär i Rakel, ty hon var
en välväxt kvinna och dägelig till utseendet,
att ban ville tjäna honom i sju år för hans
yngsta dotter Rakel. Labaji samtyckte
därtill. Dessa sju år voro för Jakob som
några få dagar, så kär hade han henne. När
de sju åren voro tilländagångna, gjorde
Laban dem bröllop. Men om aftonen, när han
skulle föra bruden in till Jakob, besvek han
honom och förde in Lea i stället för Rakel.
Om morgonen, då Jakob upptäckte sveket,
rättfärdigade Laban sig, sägande, att där på
orten gifte man aldrig bort den yngsta före
den äldsta, men om han ville tjäna honom
sju år till, skulle han få äfven Rakel till
hustru. Jakob gick in därpå, och han fick
således Labans båda döttrar till hustrur.
Laban gaf sin tjänstekvinna Silpa åt Lea,
och Bilha gaf han åt Rakel till
tjänstekvinna. Men Jakob älskade Rakel framför
Lea. När Herren såg, att Lea var hatad,
öppnade han hennes kved, men Rakel var
ofruktsam. Då Lea redan hade födt fyra
söner, och Rakel såg, att hon icke födde,
knorrade hon emot Jakob och sade, att ban
skulle skaffa henne barn, eljes doge hon.
Då Jakob svarade, att han icke var Gud,
som förmenade henne lifsfrukt, bad hon
honom gå in till hennes tjänstekvinna, och
hon gaf henne till hustru åt honom, att
hon måtte fortplantas genom henne. Och
Jakob födde med Bilha sönerne Dan och
Naftali, hvaröfver Rakel fröjdade sig. Men
Lea gaf äfven sin tjänstekvinna åt Jakob,
och han födde med henne sönerne Gad och
Aser. En dag, då Ruben kom hem från
marken med några alrunor (ett slags liljor),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
