Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Samuel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung öfver Israel och sade honom äfven,
att hans faders åsninnor voro funna. Till
tecken för Saul, att Herren hade kallat
honom till konung, sade han honom, hvad
som skulle hända honom under vägen hem,
hvilket äfven skedde, allt efter som Samuel
hade sagt. Några dagar därefter samlade
Samuel allt folket inför Herren i Mizpa
och visade dem genom lottkastning, hvem
Herren hade utvalt till konung åt dem.
Och då gjorde han Saul till konung; och
folket jublade och ropade: Lefve konungen!
Då Saul kort därefter hade vunnit en seger
öfver ammoniterna, samlade Samuel åter
folket, denna gång i Gilgal, och förnyade
där konungadömet; och vardt så
konungadömet stadfästadt i Sauls hand, och Israel
hade en konung, 1 Sam. 9: 1—12: 25.
Därefter förde Saul krig mot felisteerna.
Och Samuel hade sagt till Saul, att ban
om sju dagar skulle vara honom till mötes
i Gilgal. Men då Saul tyckte, att Samuel
dröjde för länge, och felisteerna trängde allt
hårdare på och Israels män började att fly
undan för felisteerna, tog Saul och offrade
själf brännoffer, ehuru han hade bort vänta
därmed, till dess Samuel kommit och
förrättat det. Men just som han hade slutat
att offra brännoffret, kom Samuel. Han
bestraffade Saul för hvad han hade gjort
och sade, att emedan han detta "hade gjort,
skulle Herren gifva Israels konungadöme åt
en annan man, hvilket han eljest skulle
hafva stadfäst åt honom till evig tid. Och
Samuel stod upp och gick ifrån Gilgal till
Gibea. Men en tid därefter sade Samuel
till Saul, att Herren hade sagt, att han
skulle draga i krig emot amalekiterna och
slå dem och dräpa dem och icke skona
något af allt det, som hade lif både bland
människor och djur. Och Saul gick åstad
och slog amelekiterna, men han skonade det
bästa bland djuren och Agag, amalekiternas
konung. Och Herren sade till Samuel, att
han ångrade sig, att han hade gjort Saul
till konung. Och Samuel vardt vred och
ropade till Herren hela den natten. Men
om morgonen stod han bittida upp och gick
till Saul. Och då han kom till honom
bestraffade han honom hårdt och sade, att
emedan han hade förkastat Herrens ord,
Herren ock hade förkastat honom, att han
icke skulle vara konung. Då Saul
ursäktade sig och sade, att de hade ämnat hafva
djuren till offer åt Herren, svarade Samuel,
att lydnad var bättre än offer och
hörsamhet bättre än vädurars fett. Då nu Samuel
vände sig om för att gå sina färde, fattade
Saul honom i fållen af hans mantel och
ville hafva honom att gå med sig i bön
till Herren; och manteln refs sönder.
Samuel sade: Herren har i dag rif vit Israels
konungadöme ifrån dig och gifvit det åt en
annan, som är bättre än du. På Sauls
enträgna bön och för att ban icke skulle
behöfva att blygas inför Israels äldste, vände
Samuel tillbaka med Saul, och han tillbad
Herren. Därefter lät Samuel framföra Agag
och sade till honom: Såsom ditt svärd har
gjort kvinnor barnlösa, så skall ock din
moder blifva barnlös bland kvinnor. Och ban
högg honom i stycken inför Herrens ansikte.
Och Samuel gick bort till Rama och
besökte icke Saul mer, så länge han lefde; ty
han sörjde öfver Saul. Och Herren frågade
Samuel, huru länge ban skulle sörja öfver
Saul, hvilken han hade förkastat, så att han
icke skulle vara konung öfver Israel. Och
Herren sade, att han skulle gå till
betlehe-miten Isais hus och där smörja en af
dennes söner till konung i Sauls ställe. Då
Samuel fruktade, att Saul skulle få veta det
och så slå ihjäl honom, sade Herren, att
Samuel skulle taga med sig en kvigkalf och
säga, att han var kommen att offra, och så
skulle han bjuda Isai med till offret. Och
Samuel gjorde, som Herren hade sagt
honom, och gick åstad och smorde David,
Isais son, till konung i Sauls ställe, kap.
13: 1—15; 15: 1—16: 13; 1 Krön. 11: 3.
Samuel var en Guds man, en stor profet
och siare i Israel. Det synes, som om han,
sedan han hade slagit Agag, amalekiternas
konung, bosatt sig i Rama och därstädes
haft en profetskola. Men Saul tilltog i
ogudaktighet, och öfver honom kom en ond
ande, som dref honom till svårmodighet i
hög grad. Emedan David var en skicklig
harpospelare, blef han hämtad upp till Saul
för att spela bort den onde anden, då denne
kom öfver honom. Men då det blef klart
för Saul, att David en gång komme att
blifva konung öfver Israel, sökte Saul att
döda David. Och David flydde till Samuel
i Rama och berättade för Samuel allt hvad
Saul hade gjort. David och Samuel gingo
båda till Najat, som ligger vid Rama, och
stannade där. Då Saul fick veta, att
David var hos Samuel, sände han bud för att
låta hämta David. Då sändebuden fingo
se samlingen af de profeterande profeterna
och Samuel stående såsom föreståndare för
dem, kom Guds ande öfver dem, så att
äfven de profeterade. Det samma upprepa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
