Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Samuel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des med de sändebud, som Saul ytterligare
tvänne gånger sände till Samuel. Till sist
for Saul själf till Iiama. Då han kom nära
Najot vid Rama, kom Guds ande äfven
öfver honom, och han profeterade under
vägen, ända till dess han kom fram till Najot.
Äfven han drog af sig sina kläder och
profeterade inför Samuel och låg naken hela
den dagen och hela natten, 1 Sam. 9: 6—9,
E 12, 15—20; 16: 13; 19: 18—24; 1 Krön. 9:
i 22; 26: 28; 29: 29.
När Samuel dog, församlade sig hela
Israel och höll klagolåt efter honom, och man
begrof honom i hans gård i Rama, 1 Sam.
| 25: 1; 28: 3. Och det begaf sig därefter,
att Saul hade krig emot felisteerna. Då
striden blef honom hård, och Herren icke
svarade honom hvarken i drömmar eller
genom Urim eller genom profeter, gick han
till Endor till en kvinna, som kunde
besvärja andar, på det att hon skulle
uppväcka åt honom Samuel. Då Samuel kom
upp, insvept i en mantel, bugade Saul sig
för honom. Och Samuel frågade honom,
hvarför han hade stört hans ro och
manat fram honom. Saul svarade, att han var
i stor nöd och att Gud hade vikit från
honom och svarade honom intet hvarken
genom profeter eller genom drömmar. Därför
hade han låtit kalla Samuel, att han skulle
undervisa honom, hvad han hade att göra.
Men Samuel frågade åter, hvarför ban hade
kallat honom, då Herren hade vikit ifrån
honom och blifvit hans ovän, och han
upprepade hvad han förut hade sagt, att
Herren hade rifvit konungadömet ur Sauls hand
och gifvit det åt en annan, åt David.
Vidare sade han Saul, att Herren skulle gifva
både honom och Israels här i fèlisteernas
hand. I morgon, sade han, skola du och
dina söner vara med mig. Dagen därpå
stupade Saul och hans tre söner i kriget
mot felisteerna efter Samuels ord, 1 Sam.
28; 31: 1—8. Samuel har skrifvit en
krönika, hvari han har börjat att beskrifva
Davids bedrifter, hvilket Natan sedan har
fortsatt, 1 Krön. 29: 29. Namnet betyder:
Begärd af Gud (Kongl. Bibelkommissionen);
jag hafver bedit honom af Herren (Stora
kyrkobibeln); af Gud bönhörd (Fjellstedt).
Samuel 2. En levit af Kehats ätt, hade
sönerna Vasni och Abia, 1 Krön. 6: 28.
Anm. Fjellstedt håller visst före, att denne
Samuel är den samme, som profeten Samuel,
men det synes mindre troligt. Man kan icke
bevisa att profeten Samuel var af Levis
stam; snarare var han af Efraims. Att han
skötte prästtjänsten i Israel kan icke bevisa,
att han var en levit; ty då skulle han
härstammat från Amram och från Aron, och
hade ändå icke kunnat vara den samme
Samuel; ty denne härstammade ifrån
Am-minadab. Och hade han härstammat från
Aron, hade han aldrig behöft helgas åt
Herren, ty då hade han varit helgad därtill på
grund af födelsen. Ja, till och med om han
endast hade varit levit, hade han hört Herren
till för att tjäna i Herrens hus, ehuru icke
som präst. Ätt han skötte prästtjänsten, var
sannolikt en följd däraf, att han var helgad
som nazir åt Herren. En viss slapphet i fråga
om att troget följa Herrens bestämmelse
genom Mose hade.redan då inkommit i Israel.
Samuel 3. Äfven denne en levit af
Kehats ätt, farfader till Heman, sångaren
(Hein an 3). Denne hade en son som hette Joel
(Joel 5), och hans fader hette Elkana
(Elkana 6), 1 Krön. 6: 34.
Samuel 4. Isaskars sonson, den siste af
Tolas sex söner, hufvudman för sitt
fadershus och en stridbar man, 1 Krön. 7: 2.
Sanballat, en Horonit, en framstående
man ibland hedningarne i Kanans land i
Nehemias tid, men en arg fiende till
judarne. Han hade dock några judar på sin
sida, hvilka stodo i förbund med honom och
sökte hindra sitt eget folks lycka. Hans
dotter var äfven gift med en af Israels
präster. När Sanballat fick höra, att Nehemia
kommit till Jerusalem, förtröt det honom
storligen, att en man hade kommit för att
befordra Israels barns bästa. När
sedermera Sanballat och hans vänner fingo se,
att judarna böljade uppbygga Jerusalem
igen, så begabbade de dem, visade dem sitt
förakt och frågade dem, om de ville göra
uppror emot konungen. Men då de
fortfarande höllo på att bygga, vardt han vred
och högligen förbittrad och samtalade med
sina bröder om hvad de »vanmäktige» judarne
gjorde och om man skulle tillåta dem det
o. s. v. De tröstade sig dock inbördes, så
godt de kunde, att det icke skulle blifva
något utaf med hela byggnaden. Men när
de fingo höra, att judarna hade reparerat
Jerusalems murar och att remnorna började
igentäppas, vordo de ganska vreda och
sam-mansvuro sig, att de skulle gå att strida
emot Jerusalem och åstadkomma en
förvirring därinne. De skulle smyga sig på
judarna, så att dessa icke skulle veta något
därutaf, förrän de voro inne midt ibland
dem. Och så skulle de slå ned dem och
göra slut på arbetet. Men judarna fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
