Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 heter han Sibkai. Namnet betyder:
Me-bunnai d. ä. Som uppbygger. Sibbekai d. ä.
Tjockt trä, invecklare (Stora kyrkobibeln).
Sif 1. En man af Judas stam. Hans
fader hette Mesa, 1 Krön. 2: 42.
Sif 2. Äfven denne var af Judas stam,
den förste af Jehaleleels fyra söner, 1 Krön.
4: 16.
Sifa, broder till den föregående, den andre
af Jehaleleels söner, 1 Krön. 4: 16.
Sifri, en simeonit. Hans fader hette
Ållon, och han hade en son, som hette Sisa,
1 Krön. 4: 37. Namnet betyder:
Ofversim-mare, öfverflöd (Stora kyrkobibeln).
Sifra, en ebreisk jordgumma i Egypten
i den tid, då ebreerna voro i träldom
därstädes. Hon hade en medtjänarinna i
facket, som hette Pua. Konungen sade till
dem, att då de förlöste de ebreiska
kvinnorna, så skulle de se efter om barnet var
ett gosse- eller flickebarn. Vore det ett
gossebarn, så skulle de döda det; men vore
det en flicka, så fingo de låta henne lefva.
Men jordgummorna fruktade Gud och gjorde
icke efter konungens befallning, utan läto
äfven gossebarnen lefva. Konungen i
Egypten kallade då jordgummorna till sig, och
frågade dem, hvarför de gjorde så och läto
gossebarnen lefva. De svarade konungen,
att de ebreiska kvinnorna voro starkare än
de egyptiska, så att, förr än jordgumman
kom, den ebreiska kvinnan redan födt fram
sitt foster. Fördenskull lät Gud
jordgummorna väl gå; och folket förökade sig
ganska mycket, 2 Mos. 1: 15—20. Namnet
betyder: Vacker (Stora kyrkobibeln).
Siftan, en efraimit, fader till höfdingen
Kemuel, 4 Mos. 34: 24. Namnet betyder:
Domare, galen (Stora kyrkobibeln).
Sihon, en amoreisk konung, hade sitt
säte i staden Hesbon och var en mäktig
konung. Han regerade öfver halfva landet
Gilead öster om Jordan ända till floden
Jabbek, och öfver heden österut ända till
sjön Kinneret, och till Salthafvet, allt
österut, fram till Bet-Jesimot, och söderut till
trakten nedanför foten af Pisgaberget. Han
hade fört krig med den förre konungen i
Moab och tagit från honom hela hans land
ända till Arnon. Härom sjöngo skalderae:
Gån till Hesbon — byggas och befästas
skall Sihons stad; ty en eld har utgått från
Hesbon, en låga från Sihons stad, som
förtärde Ar i Moab — I, som bon på höjderna
kring Arnon! Ve dig Moab! Förloradt är
du, Kemos’ folk. Han har låtit sina söner
fly och sina döttrar föras i fångenskap till
Sihon, amoreernas konung. Och vi sköto
ned dem. Ödelagdt blef Hesbon ända till
Dibon, och vårt härjningståg sträckte sig
ända till Nofah, hvars område går fram till
Medba. Och när Israels barn under
vandringen från Egypten kommo nära
amoreernas gränser, sände Mose bud till Sihon
och bad om tillåtelse att få tåga genom
hans land. Han försäkrade, att de icke
skulle vika af vägen och fördärfva hvarken
åkrar, vingärder eller annat och att de icke
skulle taga vatten ur deras brunnar, utan
att de skulle endast vandra stora
kungsvägen fram, till dess de tågat genom hans
område. Men Sihon tillstadde dem icke
deras begäran, ty Herren förhärdade hans
sinne och förstockade hans hjärta, på det
att han skulle gifva honom i Israels våld.
Och Hei-ren sade till Mose: Si, jag har
gifvit Sihon och hans land i ditt våld.
Begynn nu, fördrif honom och öfva mot
honom krigets våld .... Jag begynner att
gifva Sihon och hans land i ditt våld.
Begynn nu och fördrif honom och tag hans
land i besittning. Och Sihon församlade
allt sitt folk och gick ut mot Israel mot
öknen till. När han kom till Jahas,
sammandrabbade han mod Israel. Och Israel
slog honom med svärdsegg och intog hela
hans land. Detta jämte konung Ogs, en
annan amoreisk konungs, land gaf Mose åt
stammarne Kuben, Gad och den halfva
stammen Manasse, 4 Mos. 21: 21—31, 34; 32:
33; 5 Mos. 1: 4; 2: 24—36; 3: 2, 6; 4: 44—
49; 29: 7, 8; 31: 4; Jos. 2: 10; 9: 10; 12: 1
—6; 13: 8—11, 15—28; Dom. 11: 19—22;
1 Kon. 4: 19; Neh. 9: 22; Ps. 135: 11; 136:
19. Namnet betyder: Förstöra, krafsa ifrån
(Stora kyrkobibeln).
Sikem 1. En hiveer, bodde i Kanans
land i den tid, då Jakob kom tillbaka från
Mesopotamien. Han var son till Hamor,
af hvars barn Jakob hade köpt ett
åkerstycke, hvari Josefs ben blefvo begrafna.
Sikem fattade kärlek till och låg hos Dina,
Jakobs dotter, hvaröfver Dinas bröder
högligen förtörnades. Men Hamor bad för sin
son hos Jakob och hans söner, att de måtte
gifva Dina åt honom till hustru. Jakobs
söner lofvade ock att gifva henne åt honom
med det villkor, att de ville låta omskära
allt mankön ibland sig. Och Hamor talade
till folket i Sikem därom (staden där de
bodde hette också Sikem), och de läto
omskära sig. Men på tredje dagen, då de ännu
icke voro läkte, togo Jakobs söner, Simon
och Levi, hvardera sitt svärd och gingo in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
