Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tobia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned deras stenmur. Men då de fingo höra,
att murarne voro upplagade» och att
remnorna började igentäppas, vordo de ganska
vrede. Och de sammansvuro sig med
am-moniterna och araberna, att de skulle gå
och strida emot Jerusalem och åstadkomma
förvirring därinne. Men judarne bådo till
Gud och höllo vakt emot fienderna och
fortsatte med arbetet. De judar, som bodde i
sina fienders grannskap, kommo också till
Jerusalem och sade, att de måste vända
tillbaka och komma till dem; men de höllo ut
i arbetet, kap. 4. Och då muren var
färdig och fienderna märkte, att de icke kunde
hindra judarne i byggandet, sände de bud
till Nehemia, att han skulle komma dem
till mötes i Onos dal; men Nehemia
svarade, att han icke hade tid att komma. Då
sade en af judarne, Semaja, till Nehemia,
att han vore villig att gå med honom, och
att de skulle följas åt in i det inre af Guds
hus och tillsluta dörrarna efter sig; ty i
den natten komme fienderna för att dräpa
honom. Men Nehemina förstod, att
San-ballat och Tobia hade legt honom att så
tala, och han gick icke med honom. Men
då muren var färdig, sjönko fienderna
mycket i sina egne ögon ty de sågo, att Gud
var med judarne. Tobia var gift med
dottern till en judisk man, som hette Sekanja
(Sekanja 6), och hans son Johanan
(Joha-nan 13), var likaledes gift med en judisk
kvinna, hvars fader hette Mesullam
(Mesullam 10), kap. 6. När sedermera en tid
därefter Nehemia åter igen hade rest till
Babel, till konung Artahsasta, lät Eljasib, en
judisk präst, en släkting till Tobia, inreda
en stor kammare åt Tobia i förgården till
Guds hus, en kammare, i hvilken man förut
hade inlagt rökelse, käril, spisoffer och
ti-onden åt leviterna samt offergäfvan åt
prästerna. Men då Nehemia åter kom till
Jerusalem och förnam, hvad Eljasib hade gjort
åt Tobia, förtröt det honom storligen, och
han lät kasta ut allt Tobias husgeråd, och
lät rena kammaren för att åter användas
till det,., hvartill den var ämnad, kap. 13:
4—9. Äfven dennes namn stafvas dels
Tobia och dels Tobija (Tobija 2).
Tobia 4. En af de landsflyktige ur
Israel, som hade kommit tillbaka till
Jerusalem, Sak. 6: 9—15. Läs för öfrigt Jedaja
6, ty deras historia är lika.
Tobija 1, se Tobia 2.
Tobija 2, se Tobia 3.
Tog"arma, den siste af Gomers, Jafets I
sons, tre söner (Gomer 1), 1 Mos. 10: 3; 1 |
Krön. 1: 6. Namnet betyder: Fullkommen,
sönderbråkad (Stora kyrkobibeln); stark
(Midnattsropet).
Tohu, en man i den släkt, från hvilken
profeten Samuel härstammade. Hans fader
hette Zuf (Zuf 1), och han hade en son,
som hette Elihu (Elihu 1), 1 Sam. 1: 1.
Namnet betyder: Sönderdelare, lefvande
(Stora kyrkobibeln).
Toi, konung i Hamat i den tid, då
David var konung i Israel. Han hade fört
krig med Hadad-Eser,: konungen i Zoba.
Och då David sedan förde krig emot samme
konung och slog hela hans här, så sände
Toi sin son Hadoram |gg Joram 2) till David
med skänker och för att lyckönska honom
efter vunnen seger, 2 Sam. 8: 9, 10; 1 Krön.
18: 9, 10. På sistnämnda ställe heter han
Tou. Namnet betyder: Afvikning ifrån rätta
vägen, förförare (Stora kyrkobibeln).
Tokehat, se Tikva.
Tola, den förste af Isaskars fyra söner
(Isaskar 1). Han hade själf sex söner, hvilka
alla voro hufvudmän för sina fadershus. Af
Tola uppstod en släkt, som kallades den
tolaiska släkten, 1 Mos. 46: 13; 4 Mos. 26:
23; 1 Krön. 7: 1, 2. Namnet betyder: Mask
(Stora kyrkobibeln).
Tomas, en Jesu lärjunge, en af de tolf,
| hvilka Jesus utvalde till apostlar, och hvilka
han utsände, redan medan han ännu själf
lefde i köttet, till att predika evangelium
om riket, böta sjuka, uppväcka döda och
utdrifva onda andar, Matt. 10: 1 —15; Mark.
3: ’13—18; Luk. 6: 12—15; Apg. 1: 12—14.
När Lasarus från Betania vardt död, och
Jesus sade, att de skulle gå till honom,
sade Tomas till medlärjungarne: Låtom ock
oss gå, på det att vi må dö med honom!
(Jesus), Joh. 11: 16. När Jesus sade till
lärjungarna, att han ginge för att bereda
dem rum, och att de visste vägen och hvart
han bortginge, så var det Tomas, som
svarade och sade: Herre, vi veta icke hvart
du går, och huru kunna vi veta vägen?
Men Jesus svarade honom: Jag är vägen,
sanningen och lifvet, ingen kommer till
Fadern utan genom mig, kap. 14: 1—6. När
Jesus första gången efter sin uppståndelse
uppenbarade sig för de församlade
lärjungarna, så var icke Tomas med. Och då de
andra lärjungarna sade honom, att de h"ade
sett Herren, trodde han dem icke, utan
sade: Utan att jag ser märket efter
spikarna i hans händer, och sticker mitt finger
däri och mino hand i hans sida, tror jag det
alls icke. Ätta dagar därefter, då lärjun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
