Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Angreppen emot Bibelns auktorität i och genom sig själf - Luthers ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
dan han i sitt inre erfar, att det är sanning, äfven
om en ängel från himmelen och hela världen
predikade däremot».1
Detta dictum innehåller trenne vigtiga satser:
1. vår tro på evangeliet måste grunda sig icke på
någon mänsklig auJctorität, utan på Guds ord; 2. den
heliga Skrift bevisar sig själf i vår inre erfarenhet
vara Guds ord; 3. detta bevis är så kraftigt, att
ingenting kan rubba den öfvertygelse, som på grund
af denna inre erfarenhet vunnits.
Med det religiösa snillets intuitiva säkerhet har
Luther — såsom vi i det följande skola söka visa
— härmed angifvit den väg, från hvilken den
följande dogmatiska utvecklingen väl stundom afvikit,
men till hvilken den efter olika irrfärder dock måst
återvända såsom till den enda, hvilken leder till
målet: upprätthållande af den evangelisk-lutherska
läran om Bibeln såsom högsta religiösa auktorität.
Icke den heliga Skrifts egenskap att vara
kristendomens älsta historiska urkund, icke apostlarnas
författareskap, icke ens inspirationen åberopar Luther
i den anförda satsen, utan Bibelordets verkan
angifver han såsom — visserligen icke realgrunden
men — kunskapsgrunden till vår lära om den heliga
Skrift såsom Gruds ord och därför högsta normativa
auktorität för kristlig lära och kristligt lif.
1 »Es inuss ein iglicher allein darumb gläuben, dass
es Gottes Wort ist, und dass er inwendig befinde, dass es
Wahrheit sei, ob schön ein Engel vom Himmel und alle
Welt dawider predigt.» EA. B. 28, S. 340.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
