Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Säterier från senare tid - 1. Dynge och Gullmarsberg i Skredsviks socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV. Säterier från senare tid.
En del gårdar av gammalt ursprung ha under kortare tid benämnts
sätesgårdar men tämligen snart kommit ur släktens ägo, andra ha fått sig
säterifrihet tilldelad, som tidigare tillhört annat gods, och slutligen ha en del
jordagods, som sammanförts och bildats i senare tid, burit denna titel. I det
följande skola några av de mera anmärkningsvärda beröras.
1. Dynge och Gullmarsberg i Skredsviks socken.
Vid Bornöarna, som här tidigare omnämnts, klyver sig Gullmarsfjorden
i tvenne grenar, Färlef- och Saltkällefjordarna. Strax söder om mynningen
av den sistnämnda tränger den nuvarande Gullmarsbergsviken i en oval bukt
in i landet. På en enstaka klippa vid vikens södra strand låg i gamla tider
en ofta omnämnd plats Dynge, som, sedan Rutger v. Ascheberg i dess närhet
uppfört sitt storslagna säteri, fick namnet Gullmarsberg.
År 1307 omförmäles »Dyngia» vid en sammankomst mellan hertigarnas
Erik och Valdemar av Sverige ombudsman, befallningsmannen på
Ragnhildsholmen, Sigge Hallsteinsson m. fl., då hertig Eriks blivande svärfar, konung
Håkan av Norge, utfäste sig att lämna ett tusen mark i silver för de blivande
krigskostnaderna mot Danmark. Sannolikt innehades Dynge då av norska
kronan.
En köpehandling från år 1339 är dagtecknad »Dyngiu-husi,» som tyder
på att platsen vid denna tid var befästad, enär benämningen »hus» i regeln
gavs åt befästade slott och borgar. Sannolikt har platsen med omnejd
fortfarande varit i norska kronans besittning, enär konung Erik och drottning
Margareta den 21 januari 1405 för tjänster och lån av 600 lybska mark, som av
Fikke Grupendal lämnats, pantsätta så mycket, »som vi och kronan äga i
Bokenäs i Lana skeppsreda och så mycket, som vi och kronan hava i Skredsviks
socken med undantag av vad Lemcke Gerst där nu haver».
Fikke Grupendal tillhörde en vid slutet av 1400-talet utdöd släkt, här
tidigare omnämnd. Fadern, Claus,hade varit riddare och riksråd samt var 1407
hövitsman på Bohus.
Att Dynge från denna tid tillhörde Grupendalska släkten på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
