Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Säterier från senare tid - 1. Dynge och Gullmarsberg i Skredsviks socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
detta pantebrev och sedermera köp, framgår såväl av ett iSkara h.
elementarläroverk förvarat pergamentsbrev, daterat Dyngio 5 april 1472, i vilket Eggert
Grupendal donerar sin fosterdotter Birgitta Håkansdotter en del gods i Kinna
härad,2 som även av en senare daterad handling, där han skriver sig till
Dynge och gör en del testamentariska förordningar.3 Hade gården fortfarande
varit pantegods skulle Eggert Grupendal ej kunna skriva sig till herre »på
Dynge» (1476).
Aret därpå, 2 juli 1477, förekomma som vittnen på en köpehandling, där
väpnaren Amund Stake på Dal försäljer jord till riksföreståndaren Sten Sture,
även »Eggert Grupendal och Lasse Nielssön på Dynge.»
Eggert Grupendal hade varit gift tvenne gånger, första gången med
Catarina Mathiasdotter von Kahlen och sedermera med Anna Laurensdotter, som
förde en halv Hilja i vapnet och tidigare varit gift med hövitsmannen på
Västerås slott, Håkan Svensson (Bölja); sannolikt är det denna styvdotter, Birgitta
Håkansdotter, som här tidigare omnämnts och som sedermera gifte sig med
Laurens Nilssön. Enligt en arvshandling testamenterade Eggert Grupendal
dem r12 markabol i Viken och 2 markabol i Sörröd, båda i Björlanda socken
på Hisingen, »för den trohet, kärlighet och god vilja de visat honom ».4
Laurens Nilssön, som efter Eggert Grupendal innehade Dynge, har
säkerligen varit en betydande man. Bland de inflytelserika personer, som besegla
valet av konung Hans son, Kristian, till konung i Norge, återfinnes även
väpnaren »Lauris i Dynge».
Om Lauris i Dynge är förövrigt ringa bekant mer än att han förde
oxevapnet i skölden och låg i tvist med Henrik Krummedike.5
Dynge torde sedermera ha återgått till kronan. En gammal handling av
den 7 sept. 1519 anger nämligen, att konung Hans och hans drottning vid
samma tidpunkt bekräfta pantsättningen av egendomen till ej namngiven
person. Pantsättningen skulle ha ägt rum något av åren 1481—1513. Men
då pantsättaren sannolikt avlidit och lånet ej återbetalts har såsom arvs- och
panteberättigad å hustruns vägnar anmälts Per Gundersen. Den norske
prelaten Hans Mule inlöste emellertid förpantningen med 500 mark, som
sålunda möjligen varit förpantningssumman.
Härom uppstod sedermera tvist. Herman Mattssön, fogde för
Dragsmarks klosterlän, redogör i en skrivelse till Kristian II, huru drottning
Dorothea i tiden skänkt 500 mark till Dragsmarks kloster för själamässors
hållande, vilken summa Henrik Krummedike mottagit, men oaktat gjorda
anmälningar ej inbetalt, enär såväl abboten som konventet varit nog
godtrogna att lämna honom kvitto å beloppet, utan att bekomma vare sig gods
eller penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
