Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Säterier från senare tid - 1. Dynge och Gullmarsberg i Skredsviks socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gullmarsberg (1857).
(Efter Thersner.)
densamma murats en bakugn. För övrigt har den kvar sin vridna
järnpelare i hörnet och sin svängkran av järn för hängande av kitteln över
elden. Det bästa i salen är de vackra, kasetterade ekdörrarna med de
ursprungliga, synnerligen prydliga gångjärnen; de väldiga låsen äro
däremot försvunna.
Vid den på norra sidan belägna gården mellan flyglarna synes i
sydvästra hörnet en dörr, genom vilken en trappa leder ned i en källare. Den
senare är stor och rymlig med väggar uppförda av grova stenar.»
I denna källare påträffade man vid ett på 1870-talet utfört arbete
skelettet av en kvinna och ett barn liggande inne i själva muren utan att
man kunde varsebliva några lämningar av kläder eller andra föremål.
För övrigt saknar gården ingalunda sägner. Det berättas sålunda, att
man varje midsommarnatt strax före klockan 12 ser Rutger von Äscheberg
med tvenne väpnare komma ridande på svarta hästar. När de Ijudlöst
nått upp på gården, stanna de, och den gamle fältmarskalken ser sig tyst
och forskande ikring på sin skapelse, det vackra Gullmarsberg, men när
midnattstimman slår, vända de om och rida lika Jjudlöst tillbaka, vart
vet ingen om ej till Tyska kyrkans gravkor i Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
