- Project Runeberg -  Bohuslänsk fiskeritidskrift / 1888 /
17

(1884-1896) Author: Axel Wilhelm Ljungman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Beträffande vattnets specifika vigt öfver ostronbankarne
i Förenta Staterna må det åter tillåtas mig citera d:r Ryder’s
nyss nämnda arbete. Han säger der (sid. 6), att ostronets
favorittillhåll äro vikar och mynningar af sådana samt
flodmynningar närmare hafsbandet, hvarest vattnets specifika vigt,
mätt med hydrometern, visar sig vara från l,oos till 1,0235,
d. v. s. från i nästan bräckt vatten till i vatten med nästan
det öppna hafvets salthalt. »Det synes också», säger han
vidare och med någon tvekan, »att största antalet yngel
utvecklas i vatten med en specifik vigt af från l,ou till
omkring 1,022. Vattnets täthet (sp. vigt) i S:t Jeromes Creek,
Förenta Staternas fiskerikommissions experimentalstation i
Maryland, der d:r Ryder och Marshal Mc Donald gjort
så många vigtiga iakttagelser om ostronens vanor, och der
ostronen äro utmärkta, uppgifves vexla från 1,007 till 1,0095,
afläst på normal-hydrometrar (areometrar) af det slag, som
begagnas af Förenta Staternas Coast Survey*). En qvarts
minut från land var tätheten l,oi. Chesapeakevikens vatten
har — också enligt Ryder — äfven nära föreningen med
hafvet vid Hampton Roads en specifik vigt af 1,014 och ju
längre inåt viken, dess mindre salthalt. En stor del af
densamma har knappast annat än brackvatten. »Från talrika
observationer, grundade på hvad man känner om ostronens
utbredning (i Amerika) antager man, att de under alla
förhållanden trifvas bäst i vatten af omkring 1,007 till 1,020 spec.
vigt», säger d:r Ryder på ett ställe**). Jag vet ej, men
har allt skäl att antaga, att de af d:r Ryder uppgifna
hydro-metergradtalen äro korrigerade till den i Förenta Staterna
vanligen för dessa observationer använda normaltemperaturen
af + 60° Fahr. (= 15,5° Cels.). Hvarom icke, så synes detta
vid jemförelse mellan så vidt skilda täthetsgrader som här,

*) Se An Account of Experiments in Oyster Culture and Observations
relating thereto (second series) i Report of the U. S. Commissioner of Fish
and Fisheries for 1882 (Part. X), sid. 775 [13].

**) Rearing Oysters from Artificially Fertilized Eggs etc. by J. A. Ryder.
i Bulletin of the U. S. Fish-Commission. Vol. III (1883), sid. 282.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:06:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bohusfisk/1888/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free