Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för i fråga varande afseende ej hafva synnerlig
betydelse *). En annan sak vore, om vattenprofven, d. v. s.
tät-hetsprofven, endast voro tagna i ytan. Det är nemligen,
såsom redan anförts, kändt, att t. ex. utanför flodmynningar det
sötare vattnet ofta blir flytande ofvanpå det saltare, så att
vattnets salthalt då blir helt olika i ytan och några famnar
under densamma. Visserligen skola vid lektiden
embryo-nerna alltid en gång flyta upp till ytan, men bottenvattnet
och dess salthalt är naturligtvis dock det för ostronen vig*
tigaste. Till följd af tidvattensströmningarne torde emellertid
vattnet vid Förenta Staternas kuster än mera än uppe i S:t
Lawrence Bay röras om inne öfver de grunda ostronbankarne,
så att salthaltsskilnaden ej blir synnerligen märkbar mellan
yt- och bottenvattnet. Jag tror knappast, att d:r Ryder
eljest skulle underlåtit att observera och i första hand
an-gifva salthalten vid bottnen.
Enligt de omnämnda observationerna af Dean, gjorda
på åtta af staten Newyorks ostronbankar, vexlade vattnets
täthet öfver sju af dem från l,oi7 (vid +18,8° Cels.) till 1,023
(vid 23,8°), eller salthalten var från 2,30 till 3,22 proc.
Vanligen synes salthalten utgjort en 2,5 proc. eller något litet
mera. Öfver den åttonde uppgick salthalten endast till 1,37
å 2,05 procent. Vattenprofven togos vid alla de af herr Dean
beskrifna observationerna blott 45 centimeter från sjelfva
bottnen, och i dessa prof aflästes termometern omedelbart efter
cleras upptagande. För så vida jag kunnat förstå af
rapporten, gjordes dock areometerafläsningarne först efter
prof-vens ankomst till herr Dean’s station. Med den metod, jag
här begagnat för att bestämma salthalten, kan nämnda
omständighet ha gjort, att den blifvit satt omkring 0,i procent
lägre, än den i verkligheten var; vattnets temperatur kan
*) De efter d:r Ryder anförda gradtalen för vattnets specifika vigt i
S:t Jeromes Creek och Chesapeakeviken äro af honom sammanstälda med
1,02548 och 1,02919 såsom utgörande gränstalen för oceanvattnets specifika
vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
