Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohusläns hafsfiske och dess främjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sillmängden och att vintrens fiské gemenligen måste, då
det fortfarit någon tid, upphöra icke af brist på sill utan
af brist på någon, som, sedan behofven fyllts, vidare ville
betala något för densamma. Enligt ofvan åberopade 1788
års berednings handlingar funnos sålunda 1787 i
bohuslänska skärgården 338 salterier, 429 trankokerier med
tillsammans 1,812 kittlar, hvilka i hvarje sjudning kunde
förbruka 13,662 tunnor färsk sill eller 40,986 tunnor om
dygnet, 358 stycken stora vadar*), 2,100
silluppköpare-båtar o. s. v. Att ett sådant fiske förde ofantlig vinst
med ^ig, är klart, och Granberg anför också i sin
Göteborgs historia, hurusom Göteborg hufvudsakligen hade
»ostindiska farten och sillfångsten» att tacka för sitt under
senare delen af 1700-talen ökade välstånd. »Exporten af
sill och sedermera af silltran» gaf sålunda enligt samme
författare »en ny öfvervikt åt handeln, som icke saknade
sitt inflytande på de öfriga grenarna». De ofantliga
summor, nämnda export inbragte, kommo nemligen såsom
för-lagskapital flera af landets viktigaste näringar till godo,
något som man smärtsamt nog fick erfara, då
rikedomskällan utsinade med sillfiskeperiodens slut. För att lemna
en lifligare bild af bohuslänska skärgårdens prisade
herr-lighet under denna, tid och af den bittra saknad, med
hvilken man under samma skärgårds djupaste förfall
mindes densamma, må här ur prosten O. Lundbeck’s år 1832
utgifna »anteckningar rörande bohuslänska fiskerierna»
följande slutord anföras: »Den, som för tjugufem år sedan
såg bohuslänska skärgården och nu åter får se densamma,
skall knappast afhålla sig från tårar. Den erbjöd då en
präktig anblick. Ur själfva hafvet stego kostsamma murar
och pålverk, hvarpå hvilade vidsträckta salterier och
trankokerier, längre från stranden såg man rika magasin och
driftiga verkstäder, öfverst präktiga karaktersbyggnader
samt tusentals fiskarestugor och arbetares boningar. Man
såg stränderna vimla af människor och hafvet fladdra af
segel, man såg hvarje natt utefter hela kusten den
präktigaste illumination, som från fönstren och de på bryg-
*) I början af fiskeperioden användes äfven både sättgarn och
drifgarn, men de måste, då den ymniga fångstens beskaffenhet ej var
af nog dyrbar beskaffenhet eller åtminstone ej betaltes tillräckligt högt,
snart gifva vika för vadarna, hvilka lönle sig mycket bättre och
hastigare gåfvo näringen uppsving.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
