Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohusläns hafsfiske och dess främjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gorna blossande lamphusen mångdubblades mot de
rullande vågorna. Allt var lif och rörelse, och förtjänsterne
räknades i tunnor guld. — Nu ser man af all denna
herr-lighet intet mer än blotta ruinerna, endast här och der
finner man en lutande koja, som i likhet med en förfallen
grafvård väcker en sorglig känsla äfven hos den
frem-mande åskådaren. — Måtte snart dessa af tusende begråtna
och efterlängtade tider återkomma».
Den egentliga samlingsplatsen för all denna »det
yppade ymniga sillfisket» åtföljande näringsverksamhet
utgjorde länets mellersta skärgård, der de flesta och största
sill-beredningsverken och de mest betydande fiskelägena funnos.
Främst i afseende på antalet och betydelsen af sina både
trankokerier och salterier stod Tjörn, hvilket efter en ännu
tillgänglig förteckning från 1792 då egde 52 trankokerier,
belägna hufvudsakligen å södra och vestra kusterna af ön.
Bland dessa var äfven den största och namnkunnigaste af
länets samtliga sillförädlingsanstalter eller den å
Bringe-bärsholmen*). Näst i ordningen inom mellersta
skärgården kommo Ellösfjordens stränder med Skaftölandet.
Morlanda pastorat räknade nemligen 38 transjuderier**).
Andra koncentrationspunkter för sillberedningen uppstodo
i Inlands södra härads skärgård från och med Blåkullen
intill Brunskär samt vid Hisingens sydvestra hörn med
detsamma angränsande skärgård. Vid Marstrands hamn funnos
blott tvänne mindre trankokerier och vid inloppet till
Al-brektssund å Kvillmansholmen ett större sådant***).
Marstrands betydelse under förra sillfiskeperioden var sålunda
ej synnerligt stor, utan berodde hufvudsakligen på
frihamn srätten samt på bränvinshandel och dylikt. Marstrand
var då liksom under 1500-talens fiskeperiod i verkligheten
en nöjenas för att icke säga lastbarhetens hufvudort inom
skärgården, hvadan ock dess betydelse för hafsfisket
upphörde samtidigt med sillfiskeperioden. Vid Göteborgs hamn
åter lågo flera sillberedningsverk, bland hvilka rökerierna
särskildt äro förtjänta att nämnas. Strömstad deremot
*) Handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgården.
Stockholm 1843, sid. 4.
**) König, P., Om trankokningen i Bohus län (Kongl. Vetensk.
Acad. handl. för år 1817), sid. 47. — Bohuslänsk Fiskeritidskrift,
1885, sid. 318.
***) Trangrums-Acten. Stockholm 1784, sid. 195.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
