Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stångenäs härad - Bro socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
118
År 1565 bygger Rosenkrantz ett fartyg, den »Store Galej», vars make
ej tidigare varit sedd i Norge. Han lägger därjämte grunden till en
blivande norsk flotta genom att återuppliva de gamla lagarna om landets
indelning i skeppsredor och de för dessa gällande lagar och bestämmelser.
Genom ett raskt ingripande återerövrar han därefter Akershus, som
svenskarna i samband med Oslos avbrännande bemäktigat sig.
I september 1567 får Rosenkrantz en oväntad gäst. Den 2:dre i
samma månad kom skeppshövitsmannen Kristian Aalborg in till Bergen
med kungens örlogsskepp Björnen och medförde som pris några mindre
fartyg, tagna utanför kusten. Han anmälde, att han vid inloppet till Stavanger
påträffat två främmande örlogsskepp under misstänkta omständigheter.
De voro därjämte i avsaknad av pass och vederbörliga handlingar.
Ombord på ett av fartygen hade visat sig en man i trasiga båtsmanskläder,
vilken uppgav sig vara drottningens av Skottland gemål och detta lands
»yppersta regent», hertig av Örkneyöarna och Shetland, James Hepburn,
Earl of Bothwell.
Kristian Aalborg hade av naturliga skäl ej velat sätta tilltro till
dylika uppgifter. Helt obekant med en dylik personlighet var däremot
Rosenkrantz ej. Den på den tiden 24-årige storamiralen James Hepburn
hade nämligen varit i Köpenhamn i juli 1560 och där emottagits med stora
hedersbetygelser vid hovet samt till den grad tillvunnit sig de högsta
kretsarnas förtroende och tillit, att han under givet äktenskapslöfte fått
medföra den norske amiralen Kristoffer Trondsens dotter Anna, vilken han
sedermera svekligen övergivit. Anna Trondsen var för tillfället bosatt i
Bergens närhet på sin sätesgård (numera Rosendal) i Hardanger Sogn.
Rosenkrantz kände väl till alla dessa omständigheter och hade ofta
sammanträffat med »Skottefrun», som hon kallades. Sannolikt hade
Rosenkrantz sig även bekant såväl Bothwells giftermål med Maria Stuart som
även de senare tilldragelserna i Skottland.
Tyskarna i Bergen trodde sig i den egendomlige främlingen igenkänna
en sjörövare, som föregående år bemäktigat sig ett av deras skepp, och, vad
ett av de nu tagna fartygen beträffar, påstodo de, att detsamma var ett
Bremerskepp, som främlingen på orättmätigt sätt kommit i besittning av.
Besättningen å sin sida förklarade, att earlen av Bothwell ännu vore
i Skottland.
Rosenkrantz var till en början tvehågsen, men lät slutligen häkta den
föregivne earlen, dock lämnades honom tillåtelse att fritt röra sig inom
staden. Efter flera förhör av en särskilt tillsatt kommission och många
undanflykter från främlingens sida bekvämade han sig slutligen till att underrätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
