Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjörns härad - Stenkyrka socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
de vid regn. Spisen, med ugn innanför och skorsten, var uppmurad av
gråsten samt försedd med vindspjäll, som kunde regleras invändigt med
snören. Understundom funnos skottspjäll av trä, som kunde skjutas ut och
in inuti stugan. Den sidan av spisen, som vette åt dörren var helt och
hållet förmurad, så att elden och kolet låg liksom i en vrå.
Till vänster om dörren var kärlhyllan. Vid denna långvägg var längst
in en säng med sparlakan för, därefter en bänk, över vilken hängde ett
täcke, bakom vilket grytorna förvarades. Från gavelväggen till spisen var
golvet av trä men i övrigt av stenhällar. Väggarna voro ej bilade och
släthuggna utan runda med endast barken avdragen.
På gavelväggen mitt emot dörren var en annan dörr, som ledde till en
innanför liggande kammare. Ovanför denna dörr var en hyllbräda,
understödd av tvenne sidbräder, att sätta mjölkbunkarna på. Under denna
hyllbräda var en mindre, där böcker m. m. hade sin plats. Emellan denna dörr
och sängen stod ett litet skåp.
Middagstiden vid klar himmel finner han dessa stugor ganska ljusa, men
morgnar och kvällar voro de mörka. Utom ljuset från spisen begagnade
man sig av små lampor av bleckplåt samt torsklevertran och veke av tåg
(Juncus). För att tranen ej skulle drypa på golvet hängde en koklöv
under. Utomhus begagnade man pörtstickor, som i Bohuslän kallades
gråbensljus». 1)
I norra Bohuslän hade de i Norge tillverkade gjutjärnsugnar kommit i
bruk företrädesvis i kusttrakterna. Som bränsle användes mångenstädes
ljung. I bänkarna, som av barn och tjänstefolk brukades som liggplats,
användes flerstädes i närheten av kusten tång i st. f. sänghalm. Täcken och
dynor voro ofta stoppade med dun.
Av andra reseskildringar från denna tid framgår, att boningshuset
utvändigt hade en beklädnad av plank med övre delen fästad tätt under
takbandet, under det nedre delen stöddes mot en urholkad stock på en halv
alns avstånd från murfoten. Som taktäckning användes halm, torv eller
tång. Ekonomibyggnader, lador, logar och uthus täcktes understundom av
ett tjockt lager en- och granris, tätt instoppat och fasthållet medels slanor.
Ryggåsstugan synes ännu vara den förhärskande. Endast
gästgivaregårdarna samt en eller annan storbondestuga och prästgårdarna synas ha
haft en loftstuga eller kammare inredd på vinden. I biskop Jens Nilssöns
1) Pörtstickorna användes även inomhus, för vilket ändamål 3—14 stenar borttagits ur
spiselmuren och försetts med särskild rökgång, varigenom man slapp den i finnstugorna
besvärliga röken från stickorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
